Alla som försökt utrota maskrosor och andra oönskade grödor i en gräsmatta i exempelvis en villaträdgård vet av erfarenhet att gräsklipparmetoden endast når tillfälliga segrar. Ogräset har en tendens att komma igen efter några dagar bara. Att köra ner allt med gräsklipparen ger möjligtvis en kortsiktig seger som egentligen bara handlar om polityr. Skiten, ursäkta uttrycket, måste dras ut med roten.

I dagens DN så levererar statsministern i sällskap med demokratiministern de första egentliga livstecknen efter terrordådet på Utöya i form av en debattartikel. En debattartikel som andas en förvirrad och valhänt inställning till våldsbejakande extremism, oaktat slag. De menar


Samhället har en central uppgift i att förhindra att människor radikaliseras och blir redo att ta till våld för sina politiska eller religiösa idéer. Individer som är sårbara för antidemokratiska budskap och riskerar att dras in i extremistiska miljöer måste upptäcka i tid och den som väljer att lämna en extrem rörelse ska få stöd av samhället. Genom att sammanställa kunskaper och öka samverkan mellan olika aktörer i samhället blir arbetet mot extremismen framgångsrikt. Det är inte endast en uppgift för staten utan för hela Sverige att värna vår demokrati.

Detta låter bestickande och naturligtvis är det inte endast en uppgift för staten. Där kan jag hålla med författarna. Men. Trots att de genom att citera Forum för levande historia (som tidigare varit en av främst moderaternas största källa för kritik som ett Göran Persson-projekt) så landar Alliansen i en lösning som andas att statens bidrag begränsas till mer hot, kontroll och bestraffning än egentlig problemlösning. Forum för levande historia har genomfört värderingsundersökningar bland svenska gymnasieelever kring attityder mot judar, romer, muslimer, homosexuella och invandrare. Resultatet visar att det finns en kärna av omkring 20 procent av eleverna som uttrycker tydligt intoleranta attityder, det handlar framförallt om pojkar från socioekonomiskt marginaliserade hem. Individer inom denna grupp kan riskera att utgöra en grogrund för framtida extremism.

När jag pratade med Håkan Juholt om detta i Almedalen så var hans inställning mer i linje och mer i takt med den analys som Alliansens hjärntrust borde kunnat dra. Genom att bekämpa klyftor så minimerar vi den grogrund som torrt brukar nämnas som socioekonomiskt utsatta miljöer. Att bekämpa själva grogrunden är med andra ord centralt för att långsiktigt kunna komma till rätta med problemet med våldsbejakande extremism. Om det ens går. Men vi måste försöka och i detta har staten, genom regeringen, en central position. Det kan inte, och får inte, stanna vid att staten kartlägger problemet och därefter lanserar ytterligare jobbskatteavdrag. Detta är annars den metod som regeringen gjort sig kända för.

All in all: Statsministerns fortsatta agerande i vaket efter terrorattacken på Utöya präglas av yrvakenhet och valhänthet. Han är något på spåren men tappar det på vägen. Det är bara genom att bekämpa klyftor som vi kommer nå framgång. Den dag den enskilde inte längre är rädd för att hamna i utanförskap och marginalisering, den dag kan han eller hon sannolikt vaccineras mot våldsbejakande extremism. Statsministerns lösning bygger endast på, likt den förvaltningsekonom han egentligen borde vara, att konstatera att det finns en smittorisk,. Statsministern besitter inte det känslomässiga registret och inlevelsen eller heller den intellektuella förmågan att leverera någon egentlig kur. Och när jag tänker efter nu, jag är inte förvånad över hans oförmåga längre. Egentligen bara trött på det valhänta, frånvarande och fumliga ledarskap han visar upp. Ett ledarskap som präglats och präglas mer av förvaltningsekonomi än ärligt menad närvaro och uppriktigt engagemang. Statsministerns klyscha om att han går sida vid sida med svenska folket ter sig allt mer bisarr. Artikeln idag andas ett helt annat anslag, han står - som förvaltningsekonom - bredvid och räknar oss. Inget annat.

Det går inte att utrota ogräs med gräsklippare, det krävs ett grundligare jobb än så.