Igår hade jag ett långt samtal med en gammal vän, ja faktiskt min äldsta vän. Vi har nu känt varandra i mer än 40 år. Vår vänskap är faktiskt närmare 50 år än 40 när jag inser hur gammal jag är. Märkligt, vad hände med tiden jag var i trettioårsåldern? Nåväl, nu förhåller det sig med så pass gamla vänner att de kan säga precis vad som helst till en på samma sätt som jag kan säga precis vad jag vill, tycker och tänker till dem utan att såra. Så gamla vänner är oftast de bästa. De står kvar, de håller absolut inte med om allt, de kammar sällan medhårs och de tål stryk. De är de bästa vännerna som finns just för att de stått ut i alla dessa år. Kanske inte alltid är de är de närmaste vännerna hela tiden men de är definitivt de bästa. Och framför allt, de bästa rådgivarna.

Det samtalet (som kom att handla främst om mitt politiska engagemang och hur mycket kraft jag lägger ner i det), och Staffan Lindströms postning om en folkrörelse i snigelfart, har fått mig att såhär natten till en söndag reflektera en del över fem citat som jag fått mig till livs under min – i förhållande till andra – korta tid som medlem i socialdemokraterna. Det som är skrämmande med dessa citat är att de är i allra högsta grad verkliga. En del av dem har jag kvar i mailformat, andra kan jag med almanackans hjälp sätta avsändare, datum och klockslag på då de yppats på möten eller vid luncher. Det är citat från en del av socialdemokratins inre liv, det finns fler men det var dessa jag fastnade i. Citat som i mina mörkaste stunder får mig att fundera på vad jag egentligen gav mig in i den tredje måndagen i september 2006 när jag ringde upp partiet för att bli medlem. Det tog för övrigt sex veckor innan jag fick tag i någon, tror jag ringde totalt fem eller sex gånger utan att få någon återkoppling men det är en annan historia.  Nu till citaten.

Jag älskar mitt parti


Kanske det mest berömda citatet – kommer ursprungligen från Mona Sahlin. Jag tänker annorlunda, jag identifierar mig med socialdemokratins värderingar men det innebär inte att jag alltid sätter partiet främst. Jag är socialdemokrat, har min politiska tillhörighet i det socialdemokratiska partiet men det innebär inte att jag är partist. Citatet är en yttring anser jag på en totalt okritisk hållning till socialdemokratiska partiet, en yttring som ytterst är farlig. Att allt partiet säger och allt partiet gör är det rätta kan aldrig vara hälsosamt för respekten av jaget.


Det är så konstigt numera, det dyker upp en massa nya ansikten som säger att de är socialdemokrater i tidningar och de säger en massa saker jag inte känner igen. Det är inte som förut, det är inte de som vi valt som syns numera. Hur ska jag kunna veta att det dessa nya säger är det jag ska tycka?


Detta är en tämligen ledande företrädare men på lokal nivå. Säger en hel del om det dödkött vi har i partiet. Bristen på självständigt tänkande slår igenom samtidigt som de nya ansikten som slår igenom med nya mediekanaler inte förstås av många av dagens ledarskikt.

Det är på de interna mötena vi skapar politiken. De interna mötena är därför de viktigaste vi har.

Återigen en ledande person, men inte samma. Speglar en oförståelse att det finns en befolkning och en väljarkår att ha en dialog med i första rummet. Det är med dessa möten vi skapar opinion och friktion. Inte sällan är dessa personer osäkra i mötet med väljarna och låser hellre in sig på sina rum. De är helt enkelt rädda för verkligheten. Paragrafer, mötesprotokoll, stadgar och dagordningar är enklare och tryggare att förhålla sig till än en självständigt tänkande väljare.

Det är Moderaterna som är huvudmotståndaren. Sluta kritisera dina egna.

Ganska vanligt förekommande från fler håll. Rätt i sak men oftast ett försvar för att kunna undvika intern kritik av vilka skäl de än må vara. Locket på, utmana inte mina förmåner eller sätt inte ljuset på mina brister skulle kunna vara en renare – och mer uppriktig - svenska.

Det är inte fråga om antingen eller, vi måste kunna göra både och.

Flertalet använder sig av detta. Syftet är sannolikt gott, att hålla ihop. Praktiken urusel för alla som har någon form av ledarerfarenhet från världen utanför statlig förvaltning eller politik. Ledarskap är att ta ansvar och att prioritera. Att med begränsade medel tillfredsställa alla går inte, resultatet blir oftast ett för stort antal halv- eller kvartsmesyrer där ingen blir nöjd och att det oftast hade varit bättre då att helt strunta i vissa investeringar. Utöver detta är denna inställning är sättet att uttrycka sig faktiskt Moderaternas största källa till inspiration för idéer som ”Den Juholtska sedelpressen” vilket de som uttrycker sig på det här sättet eller resonerar sällan eller aldrig sänder en tanke. Allt till alla är inte ledarskap. Att prioritera är det. Att prioritera är och förblir att välja väg och välja bort om vi skall röra oss framåt.

Det är sådant jag tänkte på nu en mörk natt i augusti. En natt där min själ blev lika svart som natten och jag funderade på i vilken riktning jag skall ta nästa steg. Jag är och förblir socialdemokrat, det vet jag. Men resten?

Fem citat att fortsätta fundera på. Fem citat. Det kommer bli fler nätter inser jag....