USA:s sänkta kreditbetyg sänder nu chockvågor rätt in i det globala finansiella systemet. Det otänkbara blev inte bara tänkbart, på en vecka har de sista resterna av USA:s Potemkinkuliss nu rasat samman. President Obama kommer, bedömer jag, bli den siste amerikanske presidenten i ett USA med oomstridd position som global auktoritet. Det vi ser nu är början på slutet för USA som ensam supermakt.
Emanuel Todd förutspådde detta i sin bok ”After the Empire” som han skrev 2003. Den är en skrämmande läsning och Todd går – som den vetenskapsman han är – metodiskt till väga. Att läsa kapitlen om Afghanistan och Pakistan var så sent som för ett år sedan som att läsa dagstidningen. Att läsa kapitlet om USA:s statsfinanser, som skrevs för åtta år sedan, är som att se på nyheterna. Två citat tjänar att lyftas ut ur boken, det ena är:
USA har för stor krigsmakt för att försvara sitt eget territorium, samtidigt för liten för att försvara dollarn som världsvaluta.
De nedskärningar som finns runt hörnet som konsekvens av budgetuppgörelsen är något som skakar framför allt republikaner i grunden. USA:s överdimensionerade krigsmakt har bara ett syfte, att säkerställa amerikanska intressen i andra länder. Det handlar definitivt inte om någon godhjärtad roll som hela världens Florence Nightingale, det handlar om att säkra råvarutillgången för den amerikanska industrin och privatkonsumtionen. Henry Kissinger, en av vår utrikesministers mentorer och förebilder, sammanställer amerikansk utrikespolitik i en enda mening:
USA har inga vänner, USA har endast intressen.
USA kommer nu vare sig kunna betala för dessa råvaror, än mindre säkerställa tillgången på dem för oss om vi skulle kunna betala. USA:s och därmed västs hegemoni i Afrika och Asien är nu bruten för gott. Vi står på egna ben nu, den rullator som USA beredvilligt bistått oss med har fått en punktering och ingen reparationssats finns att finna.
Det andra citatet som jag tänkte lyfta fram är från den föreläsning jag var på med just Emanuel Todd. En fantastisk upplevelse och citatet som brände fast var
USA kommer att ha gjort sitt som supermakt innan 2015 men sedan George W Bush kom till makten kommer det gå fortare.
Detta var 2004, strax efter att han lanserade boken och uttalandet förtjänar att penetreras lite mer i detalj. Det ger en förklaring på varför och hur det har skett. Inte för att det kommer hejda utvecklingen, inte heller för att det kan hjälpa oss nu. Snarare för att vi mitt i krisbearbetningen på detta trauma, att inte stå med taktpinnen längre och finna oss i att Kina, Indien och Afrika nu tar kommandot i den globala utvecklingen, så krävs det lite av terapi bedömer jag.
Vi tvingas vrida klockan tillbaka till 2001 då George W Bush lade sin första budget. 2001 var USA:s finanser i balans och budgetöverskottet – rätt använt – pekade på att USA hade kunnat bli skuldfritt under en 20-årsperiod med bibehållen ekonomisk politik. Så skedde inte. Den första lagen om skattesänkningar presenterades i senaten samma år för att följas av ett tiotal under George W Bushs ämbetsperiod. Sannolikt hade detta kunnat hanteras om inte just samme president initierade två krig under samma period. Irak och Afghanistan. Krig som uteslutande finansierades med statsobligationer. Allt detta kan du läsa i Washington Posts utmärkta sammanställning. Emanuel Todd förutspådde det händelseförlopp vi nu är mitt uppe i, han gör det med kirurgisk precision.
Personligen har jag Todd som en mycket stor inspirationskälla till när jag ska försöka mig på säkerhetspolitiska analyser. Varför är inte svårt att motivera – Todd har ett vetenskapligt tillvägagångssätt och kombinerar olika discipliner för att kunna göra holistiska analyser. Antropologi, kultur- och litteraturhistoria, epidemiologi utgör stora inslag i hans verk. Till saken hör är att jag fick upp ögonen för honom 1987 när han förutspådde murens fall och Sovjetunionens kollaps. Utskrattad av det globala politiska ledarskapet fick han ändå rätt – med tre månaders felmarginal. Nu ser det inte bättre ut än att han får rätt igen.
Om jag ska sia lite och försöka se i kristallkulan så har jag faktiskt gjort det förr. Vi kommer se ett rejält hack i globaliseringskurvan nu. Världen kommer att under vår livstid utveckla sex- sju kooperativa ekonomier som kan ha, men behöver inte, ett handelsutbyte. Europa är en, Nordamerika en annan som bägge kommer visa en mycket svag tillväxt och slåss inbördes om de produktionsmedel som de kan komma över. Syd- och Latinamerika kommer utgöra en pol för tillväxt, de övriga är Kina, Asien inklusive Australien, Indien, Ryssland samt Kina. GCC, gulfstaterna, kommer efter det att oljan sinar sugas upp i den asiatiska och afrikanska kooperativa ekonomin. Dessa ekonomier kommer att söka sig till varandra och dessvärre lämna Nordamerika och Europa åt sitt öde. Vi är ointressanta nu, vi har gjort vårat.
Det var kanske ingen rolig läsning det här men jag var tvungen att skriva av mig. Jag har varnat för detta sedan 2008 men mina varningar och mina farhågor har viftats bort, såväl i det egna partiet som i Alliansleden. Jag blev idiotförklarad av vår egen f.d. finansminister och f.d. vice statsminister Bosse Ringholm, som finansminister kan jag idag konstatera att jag klassar honom som den minst begåvade vi haft någonsin när jag nu rekapitulerar det samtalet (med detta sagt har jag sannolikt fått hela Stockholms Arbetarekommun i allmänhet och de tre familjer som styr denna i synnerhet emot mig – men jag hade faktiskt rätt och Bosse Ringholm et al fel hela tiden). Jag har blivit bortviftad av den moderate riksdagsledamoten och ledamoten i Finansutskottet Göran Pettersson som mindre vetande på denna och hans egna blogg. Vad folkpartiets ekonomisk-politiske samt förre utrikespolitiska talesperson har sagt om sådana mig lämpar sig inte för tryck men det finns dokumenterat i grova drag i bloggosfären. Carl B Hamilton samt hans partikamrat Birgitta Ohlsson slåss sannolikt för sin trovärdighet som professor i ekonomi, en trovärdighet om dess omdöme och förmåga som nu ser ut att sina i samma takt som USA:s och Greklands kassor. Tyvärr så bedömer jag att alla de som under tre år försökt att spela ner dessa obehagliga fakta är de som sannolikt är högst medskyldiga till varför vi som kollektiv får ett allt sämre utgångsläge. De har inte velat se eller haft förmåga att förstå vidden av alla varningstecken. De har rusat vidare och vägrat tänka det otänkbara.
Nu står vi där vi står med det politiska ledarskap vi har och sannolikt förtjänar att ha. Ingen i detta ledarskap har kunnat se eller tolka alla dessa signaler men samtliga vill ha fortsatt förtroende att ta oss ur det som komma skall. Jag kan tycka att det vore högst obegåvat. Om de inte förstått de underliggande mekanismerna – hur ska de då lotsa oss igenom den storm som väntar?
Kan jag då finna något ljus på den svenska politiska himlen? Kanske finns det ett par tre stycken. Finansminister Anders Borg är en skicklig förvaltningsekonom i det kortare perspektivet så länge han trycker undan de neoliberala dragen i hans idévärld, han kan om han trycker undan dessa förvalta ekonomin så att inte ytterligare skada tillfogas oss. Men det kommer inte räcka, det krävs annat för att m möta framtiden. Marika Lindgren Åsbrink - Håkan Juholts ekonomisk-politiske rådgivare en annan. En tredje är faktiskt Tomas Eneroth, idag socialförsäkringspolitisk talesperson men tidigare näringspolitiskt ansvarig. De två senare har ett holistiskt anslag och just det bredare progressiva perspektiv som kommer krävas. Dessa tre är de enda ljus jag ser på den inrikespolitiska himlen i dagsläget. Tommy Waidellich får ursäkta men hans ensidiga fokus på storstäderna kommer inte förslå långt nu när all tidigare ekonomisk logik i de globala skeendena förändras och tempot eskalerar. Det är otroligt trist att behöva säga "vad var det jag sade" men min besvikelse över dagens - och i viss mån gårdagens politiska nomenklatura saknar ord. Och det som gör det osmakligt? Samma personer söker hela tiden nytt förtroende och ser sig själva som den ekonomiska kompetensen personifierad. De är i praktiken samtliga i avsaknad av den kanske viktigaste egenskapen av alla - ett självständigt kritiskt tänkande.
A new financial order is to come, and we will not be a part of it.....
