Läget i världsekonomin är allvarligt. Genom stimulanser kan vi hålla hjulen snurrande och säkra starka statsfinanser. Det oklara ekonomiska och parlamentariska läget kräver att vi har förmåga att samla oss och göra rätt saker. Socialdemokraterna vill investera i det som bygger Sverige starkt – utbildning, infrastruktur och bostäder. Det reformutrymme som finns det kommande året är inte stort och måste användas väl. Vi befarar att regeringens ekonomiska politik kommer att vara alltför restriktiv. Vi vill med denna artikel visa att det finns förutsättningar för en bred samling kring viktiga ekonomiska prioriteringar. Detta för att värna Sveriges konkurrenskraft på både kort och lång sikt, skriver Håkan Juholt och Tommy Waidelich som igår på DN Debatt.
De menar att En lång tids underinvesteringar i järnväg och annan infrastruktur har medfört underkapacitet, förseningar och andra höjda kostnader för människor och företag. Bostadsbristen i tillväxtregionerna försämrar rörligheten på arbetsmarknaden, samtidigt som bostadspriserna har ökat hushållens skuldsättning i sådan utsträckning att det skapar risk för finansiell instabilitet. Om inget görs nu kommer stora investeringsunderskott att byggas upp på dessa tre områden. Kostnaden för detta kan komma att bli mycket stor i framtiden, inte minst i förlorad tillväxtpotential.
Jag kan hålla med om den beskrivningen. Artikeln är även att se som en utsträckt hand från (S) att vara beredda att ta samma ansvar nu som 1992-1994 tillsammans med ministären Bildt.
Vad de pekar på i artikeln är högintressant mot bakgrund av den pågående partiinterna positioneringen att fokusera mer på Stockholm. Det finns nämligen en motsägelse här mot vad de tidigare har sagt under Almedalen och i sommartal. Helt korrekt konstaterar Håkan Juholt och Tommy Waidelich att en stor del av vår export består av investeringsvaror, vars efterrågan i stor utsträckning är konjunkturbestämd. Vi är alltså mycket känsliga för utvecklingen i omvärlden, inte minst Europa, som fortfarande är vår viktigaste exportmarknad. Notera nu ”Investeringsvaror” och INTE tjänster. Stockholm är dominerat av tjänstesektorn. Tjänsteexport – enligt SCB – utgör lite drygt en femtedel av den totala exporten och slutsatsen torde bli att vi bör välja de infrastrukturinvesteringar som vi har råd att genomföra med en viss omsorg och eftertanke. Exportfrämjande infrastruktur bör därför, tyvärr, prioriteras högre än investeringar i lokala persontransporter. Ledarskap är att prioritera, att prioritera är tyvärr att välja bort.
Av den anledningen har Peter Högberg, Staffan Lindström och jag idag en debattartikel på SvD Brännpunkt där vi varnar vårt – och andra – parti för att gå i valstrategernas fällor. Politik bör utgå från att ta ansvar och inte som idag, vara präglad av att vilja ha makt. Vi vill peka på ett alternativ för främst socialdemokratin, ett alternativ där vi ser hela samhället och inte bara tillfredställer främst Stockholmarnas vilja att åka i vänster- eller högervarv med spårvagn runt innerstaden. Dessutom så är jag ganska övertygad om att storstadsborna i gemen är smartare än så, de förstår säkert att skall Stockholm må bra måste hela landet – med alla dess exportmöjligheter – må bra.
Vi måste bort från Stockholmsfixeringen och bygga vår politik på en kritisk samhällsanalys och fakta. Det som på kort sikt påstås vara bra för Stockholm kan visa sig vara en förödande prioritering på sikt för samma stad.
