Dramatikern Bonnie Greer tror att en av anledningarna till de ungas frustration är att deras röster sällan blir hörda och att de inte har någon maktposition i samhället. I vintras undervisade Bonnie Greer i skrivande på ett biblioteket i stadsdelen Tottenham där upploppen började. Nästan alla deras historier handlade om den krutdurk som Tottenham är och att ingen bryr sig.

– De var ändå vuxna mina elever så ni kan ju tänka er hur deras barn mår, säger Bonnie Greer som inte är förvånad över det som nu händer i Storbritannien.

– Det här är ett klass-styrt samhälle med stora skillnader i ekonomiska tillgångar och det finns inget sätt för unga att påverka sin situation, säger Bonnie Greer.
Hon menar också att de kraftiga nedskärningarna som regeringen drivit igenom har påverkat deras möjligheter.

Kravallerna i London är inte en isolerad företeelse, vi har under våren kunnat se våldsamma demonstrationer i Aten. Demonstrationer som kommer följas av fler i andra länder som tvingas skära ned i sina samhällsåtaganden. Näst i tur sannolikt Spanien och Italien. How did it come to this kan man fråga sig. Anders Cervenka på E 24 sammanfattar det rätt väl. Något jag för övrigt hävdat sedan 2008. Finanskrisen är inte tillbaka, den tog aldrig slut. Tre års försök av västvärldens politiker och centralbankschefer att lindra och gömma symptomen har misslyckats. I både Europa och USA börjar handlingsalternativen bli färre och svårare. Nu väntar ett antal ödesbeslut menar Anders Cervenka vidare.

För att toppa detta redovisar Washington Post idag en undersökning som i sig är en smärre revolution. Mer än hälften av amerikanerna håller med om att USA inte förtjänar det tidigare AAA-betyget. Tvärtom anser de att det av Obama så kritiserade beslutet av Standard & Poor är adekvat. Men det stannar inte där. Tre av fyra väljare är missnöjda med det politiska ledarskapet och tror inte på att det nuvarande – oavsett parti – kommer kunna lösa krisen.

Jag antar att du som läsare nu ser vart jag är på väg i min tanke. Den är fruktansvärt obehaglig. Och det känns som om vi tappat kontrollen nu. Ökade klyftor och fattigdom leder till allt öppnare våldsamma folkresningar samtidigt som en majoritet av den amerikanska befolkningen saknar tro på sitt politiska ledarskap och sitt politiska system. Det är inte utan att jag påminner mig om att Aztekernas kalender predestinerar att den innevarande eran (era är ett Aztekiskt uttryck) kommer ta slut den 21 december 2012 enligt vår tideräkning. Jag är inte skrockfull eller på något sätt lagd åt mysticism men så som utvecklingen nu ter sig är det inte utan att tanken på något sätt bitit sig kvar i bakhuvudet. Och givet utvecklingen nu, såvida inte det politiska ledarskapet verkligen visar ledarskap och tar oss ur detta, så är det inte uteslutet att den form av demokrati vi säger oss företräda mycket väl kan se sina sista dagar ungefär vid den tidpunkten.

Obehagligt. Riktigt obehagligt.



SR, E24, Wikipedia, Washington Post