Kronprinsessan Victoria och prins Daniel väntar barn var dagens största nyhet. Rojalistiska föreningen jublar och förutser en tronföljares födelse, Herman Lindqvist kommer med dagens mest puckade kommentar; ”det är ett kärleksbarn” som om detta faktum skulle vara en världsnyhet (vad skulle det annars vara ditt pucko, skulle kronprinsessan och hennes make avlat barn av avsmak eller tristess?). Utöver detta så beter sig alla som önskar behålla monarkin som fjollor i allmänhet. Fjolligast, men samtidigt roligast, av alla lär Tokmoderaten vara när han kommer sig för att skriva ett inlägg. Ett inlägg som kommer vara så illdrypande av rövslickeri och lismande eftersom han fortfarande efter tjugo års dreglande väntan hoppas att hans lojalitet skall leda till en blinddate med prinsessan Madeleine. Blind så till vida att hon inte i förväg bör få reda på något, om så blir fallet så kommer hon kasta sig på första bästa plan till New York. Igen.

Min hållning? Jag är republikan. Jag bryr mig mindre om Tokmoderatens och andras ryggradslösa svansningar för en institution som med råge passerat ”bäst före”-datum. Men på ett mellanmänskligt plan kan jag bara gratulera de blivande föräldrarna till det som om nio månader kommer rubriceras med det nysvenska ordet ”babylycka” på Haga slott samtidigt som republikanen i mig hellre vill se rubriker som talar om ”kolikskrik” på samma slott. Kolikskrik och två hålögda medlemmar i kungafamiljen som får smaka på en vardag för sina undersåtar som de annars sannolikt skulle gå miste om. Samma vardag som alla svennebananer får uppleva. Ja, jag är en elak j-vel till republikan men sådana är spelets regler. Jag kan aldrig önska monarkin något gott. Ett kolikbarn vore monarkin väl förunnat.

Men okej då. Lite grattis ändå som människa. Lycka till. Och lyssna inte på Antonssons dravel, han har bara kronprinsessans lillasyster för ögonen.


ab1234 ex123 dn123 svd1234 sr svt1 gp som jag lånat från Jinge via Högberg, tack!