Jag fick via mail en fråga om hur tillståndet i den amerikanska ekonomin kan komma att påverka framför allt de globala skeendena. Frågan, eller frågorna, tål att citeras ordagrant och var för intressant hjärngymnastik för att stanna vid ett mailsvar:
Kommer Kina axla rollen som konsumenter? Hur kommer världen hantera "osäkerheten" vid en eventuell recession. Hur skall Socialdemokratin ställa sig och få alla med på tåget ?
Fantastiskt roligt att gå den här typen av frågor och utmaningar, det livade verkligen upp en annars rätt tung tillvaro. Frågan är otroligt svår att besvara och mitt svar kommer bli mer eller mindre kvalificerade gissningar – vissa bättre underbyggda än andra. Jag ska försöka spalta upp och besvara dem en och en samt avsluta min bedömning om vad vi har att förvänta oss i den svenska politiken under hösten. För att få dig i rätt stämning så klipper jag in den video som frågeställaren bifogade i sitt mail.
Kina kommer kunna axla rollen som konsumenter bedömer jag, men bara kortsiktigt om vi ser till det som kan bära den globala ekonomin så som den ter sig idag. Kina – tillsammans med Indien och i viss mån Brasilien – är de marknader som skulle kunna tjäna som stabil brygga till framtiden. En framtid som stavas Afrika, och som idag är under kinesisk dominans ur ett handelsperspektiv och där Kina i praktiken har ett gigantiskt försprång gentemot resten av världen. Denna, av kinesiska intressen, medvetna fokusering kommer sannolikt kunna bidra till att stabilisera den kinesiska ekonomin som inte är utan utmaningar med vikande inhemsk konsumtion. Det är dock inte självklart att det kommer komma europeiska exportprodukter tillgodo utan mest sannolikt kommer tyngdpunkten ligga i en form av bilateralt förhållningssätt mellan Kina och den afrikanska kontinenten. Det ser med andra ord rätt mörkt ut för bland annat den svenska exporten.
Hur världen kommer hantera "osäkerheten" vid en eventuell recession är en svårare fråga. Min bedömning är att president Obama mycket väl kan komma att vara tvungen att agera genom dekret för att undvika att USA ställer in betalningarna. Oaktat vad kongressen och senaten kommer komma överens om så ser det inte bättre ut än att USA nu går in i en recession samtidigt som kreditvärderingsinstituten, för sin egen trovärdighets skull, måste sänka USA:s kreditbetyg. Detta kommer spä på recessionen med höjda räntor för USA:s upplåning. Dollarn gör med detta sin slutföreställning som global handelsvaluta och USA:s roll som världsekonomisk motor är därmed slut. Vilken valuta som kommer ersätta dollarn efter detta? Sannolikt ingen alls. OPEC förbereder redan idag en flykt (eller flytt) från den amerikanska dollarn till en sammansatt valutakorg som omfattar alla tillväxtvalutor d.v.s. de valutor som BRIC-staterna har (Brasilien, Ryssland, Indien och Kina). Dock måste framhållas att en amerikansk recession kommer få mycket kännbara effekter på världsekonomin kortsiktigt och den svenska mer långsiktigt. Vår export är fokuserad på EU och USA med Kina först på tionde plats samtidigt som vårt samhälle är direkt kopplat till hur den amerikanska dollarn och den europeiska euron mår. Jag utesluter inte alls att framtida finansiella instrument kommer att börja ta form och dagens fasas ut. Det finns sannolikt de, inklusive jag själv, som kommer att snegla på den finansiella sharia-lagstiftningen. Nu ramlar säkert en och annan av stolen men det finns i de finansiella instrumenten en hel del att ta lärdom av. Begränsningen att handla med andras skulder – i vårt tal obligationer – är något som definitivt bör granskas med nyfikenhet och ödmjukhet. Mycket av USA:s och Greklands problem, som nästlat sig in i världsekonomin, är just handeln med dessa länders skuldbrev.
Hur kommer socialdemokratin då ställa sig till detta? Jag bedömer att vi, precis som regeringen, kommer vara tvungna att gilla läget. Alliansen har med dessa framtidsutsikter faktiskt ett gyllene tillfälle att ta sig ur löftet om det femte jobbskatteavdraget. Om Anders Borg är bara en tiondel så ansvarstagande som han säger sig vara räcker det för att inse att det globala ekonomiska läget är så pass labilt att varje krona i buffert i statsfinanserna kan komma att krävas om USA:s recession får lika stora spridningseffekter som sist. Och de var inte nådiga. Utöver detta så är USA:s roll som global polisstyrka över – de har helt enkelt bara råd framgent att försvara sitt eget territorium, om ens det.
Vad kan vi då göra i Sverige för att ta oss ur så helskinnade som möjligt? Återigen – utbildning och infrastruktur samt kompletterat med energiomställning. Utbildning för att få arbetskraften att möta framtidens kompetenskrav, infrastruktursatsninar för att dels kompensera för ett eftersatt underhåll samt energiomställning för att reservera så mycket av den tillgängliga energin åt vår basindustri. svensk basindustri och basindustrinära verksamheter stod för 25 procent av Sveriges BNP på 1970-talet, idag är siffran 27 procent varför denna del av samhällsekonomin fortfarande utgör ryggraden i svensk ekonomi. För att få igång handeln med Afrika måste vi nog nu börja gå vår egen väg och inte vänta in EU. Vi har en stor kontingent svenskar med afrikanskt ursprung som skulle kunna bana väg om vi hade vett nog att se deras kulturella kompetens och kontaktnät med sina forna hemländer.
Detta är min gissning, min bedömning och som socialdemokrat min förhoppning. Jag hoppas att det på något sätt var svar på frågorna. So wie so kommer 2012 och 2013 bli spännande år. Vi kommer få uppleva samhällsförändringar under vår livstid som få hade kunnat gissa sig till för bara fem år sedan. Och som ännu färre hade önskat sig.
Men återigen - känner du som läsare att du vill att jag penetrerar ett ämne eller vidareutvecklar mina tankar kring någon av mina favoritfrågorså hör gärna av dig, jag kan dessvärre inte alltid svara men ska göra mitt yttersta för att vid varje tillfälle i alla fall säga något. Detta var fantastiskt stimulerande och det gav mig faktiskt glädjen i bloggandet tillbaka.
