I mitt kommentatorspår finns en synpunkt från signaturen ”Thomas_AA” som gör sig bekymrad över det hat – ja han uttrycker sig faktiskt så – som florerar på s-märkta bloggar och som riktas mot statsministern. Jag känner mig definitivt inte träffad, jag har under två års tid pekat på Fredrik Reinfeldts ledarskapstalanger. Ledarskapstalanger som absolut inte skulle få godkänt i någon annan verksamhet än den politiska. Undflyende, frånvarande och en faiblesse för att skicka fram sina junior-kollegor när det riskerar att stänka eller bli obehagligt. Statsministerns totala frånvaro i socialförsäkringsdebatten var ett lysande exempel och där den juniorminister som fick ta stryk ensam – trots att hon tidigt varnat för konsekvenserna av reformen – belönades med att få sparken som minister tjänar detta som ett av många heltäckande exempel på Fredrik Reinfeldts politiska ledarskap. Det finns fler. Inget av dessa direkt tilltalande.
Att åskådliggöra detta ledarskap är i borgerliga lägret ”hat”. Jag tycker det är direkt osmakligt uttryckt och borgar inte för en konstruktiv debatt framåt. Dessa borgerliga förståsigpåare vill inte kännas vid det hat mot Mona Sahlin som vi kunnat följa via olika distributionskanaler sedan hon blev partiledare 2007 fram till hennes avgång. Med mellanliggande val. Inga medel lämnades oprövade och kopplingarna till de politiska partierna blev tydliga när Gunnar Fröroth, Diplomat PR och med bakgrund från den borgerligt finansierade tankesmedjan Fores, medvetet valde att aktivt sprida lögner och förfalskade brev. Var dessa förståsigpåare och opinionsbildare bekymrade då? Handen på hjärtat nu – men nej – inte det minsta. De skrattade gott åt varje nytt skämt och dunkade varandra i ryggen för varje ny lögn de lyckades få spridning på. Att de säger något annat idag är faktiskt inte något annat än en ren och skär historierevisionism eftersom detta mynt som de använt under lång tid mot oss nu ser ut att vara värdelöst – ja till och med kontraproduktivt. Alla dessa PR-byråer som aktivt medverkat till denna verksamhet, alla de råd som sannolikt rätt dyrt köpts från Karl Rove ser ut att slå tillbaka. Dels att de blir värdelösa, dels för att själva metoden med ”dirty campaigning” nu blir uppenbar för alla och envar. Då är det ganska naturligt att de försöker flytta fokus från den egna prestationen till vad de upplever är riktat mot dem själva.
All in all: Sitt inte och gnäll över upplevda oförätter, statsministerns ledarskapsfacit är inte någon höjdare. Att kalla denna kritik för hat är inte trovärdigt med den historia av dyngspridning som kan spåras rätt in i borgerliga tankesmedjor. Det är bara krokodiltårar, illa maskerade dessutom och inte utan inslag av ren och skär desperation. Det går inte som planerat längre – verkligheten började med ens utvecklas i en annan riktning.
Relaterat: DN
