Anders Linberg gör idag en korrekt betraktelse i Aftonbladet. av hur stämningsläget torde te sig i Alliansen. Den senaste blocköverskridande överenskommelsen om vårat engagemang i Libyen har inte fallit vice Statsminister Jan Björklund (FP) på läppen. Alls. I min nyårsprofetia inför 2011 skrev jag följande:

(FP) är det parti som nu tydligast sätter upp en egen försvarslinje mot (M), de försöker driva sin egen linje men konflikten mellan de som ser makten som ett mål i sig – och vill överge kongressbeslut och partiprogram till förmån för taburetter i Rosenbad – och de som tänker mer självständigt blir uppenbar.

Jag bedömer att vi börjar närma oss en punkt när detta kommer slå in fullt ut. Jan Björklunds agerande är sannolikt endast det första försöket att sätta upp en försvarslinje mot regeringschefens lust att äta upp sina stödpartier. Men. Det var inte det jag skulle skriva om idag, dagens enda postning ska egentligen handla om Turkiet och de parlamentsval som hålls i helgen. Utrikesminister Carl Bildt konstaterar, i praktiken samma sak jag hävdat sedan 2009, att för Sveriges och Europas vidkommande är detta val och vår relation till Turkiet av vital betydelse. Turkiet, denna brygga och pivotpunkt för den Euroasiatiska kontinenten, börjar med viss rätt tröttna på att vänta på att EU ska fullfölja sitt löfte om medlemskap sedan 1963. Denna fatigue, att Turkiet nu börjar snegla på GCC och Gulfstaterna, varnade jag för även det för två år sedan.

Men vad kommer komma nu? Allt blir avhängigt av hur Europas och Sveriges politiska ledarskap kommer kunna hantera omvälvningarna i Mellanöstern. Det är här jag mina egentliga funderingar för dagen tar vid. Europa är helt oförberedda på det som sker och det politiska ledarskapet letar febrilt efter de halmstrån de kan greppa tag i när de letar i den brinnande halmstacken. Europas politiska ledarskap har byggt sina relationer med Mellanöstern på att stödja främst sekulära regimer. Dessa sekulära regimer – Egypten, Iran (under Shahen), Irak, Marocko, Algeriet och Turkiet (under Kemal Atatürk och sedan militären) – har inte sällan haft repressiva totalitära drag. När nu dessa fallit eller faller en efter en växer en för Europa ny politisk rörelse fram, en som är präglad av politisk islam. Det börjar nu gå upp för Carl Bildt att denna rörelse är här för att stanna emedan övriga Europa febrilt försöker hålla fast vid den tidigare inställningen.

Vi har få politiker aktiva idag som förstår något av politisk islam i allmänhet och logiken i de olika lagskolorna i synnerhet. Framför allt borgerliga partier har inga eller få kontakter in i dessa rörelser och socialdemokratins relationer är inte utan komplikationer. Relationerna med Hamas är en sådan som inte är klockren. Det gäller för övrigt hela västvärlden. Å ena sidan vann Hamas makten i val som, i undantag från de i Israel, är de enda som genomförts på ett demokratiskt sätt. Å andra sidan vill inte väst acceptera den av Hamas förda politiken mot Israel och terrorstämplar därmed Hamas. Trots att de vunnit makten på ett demokratiskt sätt. Vi kan börja fundera på hur väst kommer agera om Muslimska brödraskapet – via ombud – vinner inflytande i Egypten. Väst förstår inte vilken logik som nu växer fram i Mellanöstern och vilken värdegrund denna bygger på. Som tips från coachen kan jag rekommendera läsning av Sayud Qutbs, Muslimska Brödraskapets mest kände ideolog (avrättad av Nasser 1966 i Egyptiskt fängelse), standardverk ”Social Justice in Islam”. Social rättvisa, likt definitionen av ”umma” – källa eller rot, är en central beståndsdel i politisk islam och det är ingen slump att även de sekulära partierna valt en socialistisk väg. Baath-partiet i bland annat Syrien och tidigare i Iraq är några sådana.

Valet i Turkiet idag är viktigt för Europas framtid, men än viktigare är att vi försöker förstå vilken politisk logik vi nu har att förhålla oss till framgent. Det sekulära mellanöstern kommer inte komma tillbaka under vår livstid. Det politiska landskapet kommer att präglas av sharia-influerad lagstiftning och en syn på Europa som inte är helt okomplicerad. Det finns inslag av hat och hämnd, det finns inslag av förakt. En turkisk student sade följande till mig när jag träffade min lärare i politisk teori i Alexandria under det att jag skrev min uppsats om social rättvisa i politisk islam:

”Europa har tagit allt vi har, de har tagit vår olja, de har tagit vår bomull, de har förlett våra kvinnor. Nu sparkar ni på det enda goda vi har kvar och det som håller ihop vårt samhälle – vår tro”.

Det är detta vi har att förhålla oss till. Det är hög tid för vårt politiska ledarskap att sätta sig ner och försöka första vad som sker. Och inte försöka få ner anden i flaskan igen, det kommer inte gå. Och varför använder jag mig av just detta talesätt? Det är taget från den arabiska litteraturens klassiker, Tusen och en natt. Även den läsvärd för den som tar sig tiden för eftertanke i hängmattan i sommar. Dock bedömer jag att vi inte har tusen och en nätter på oss, vi bör börja fundera redan nu.

Ego, Ego2, Ego3, SR1, SR2, SR3, DN, Peter Johansson, Peter Högberg,