Regeringen kände till problemen med det nya sjukförsäkringssystemet redan innan beslutet fattades. Det skriver Göteborgs-Posten som tagit del av en hemlig promemoria som upprättades på socialdepartementet rapporterar SR/Ekot, Göteborgsposten och SvD.
Onekligen ett avslöjande som får mig att höja en del på ögonbrynen. Det slår ett annat ljus på förra socialförsäkringsministern Christina Husmark Persson men bekräftar samtidigt bilden av regeringen Reinfeldt I och II. Det är inte medborgarnas behov av en rättssäker och trygg socialförsäkring som styr – det är finansdepartementet.
Regeringens officiella linje är att lagen fått "oväntade konsekvenser”, som ingen kunnat förutse. Det visar sig som sagt vara en efterhandskonstruktion, enligt PM:et från socialdepartementet. Något av det mest sensationella i socialdepartementets PM är att den kritiserade tidsgränsen – ”stupstocken” - inte alls fanns med i det ursprungliga förslaget till sjukförsäkring. Det var ett senare inspel från finansdepartementet, som ville spara mer pengar. Av promemorian framgår också att socialdepartementet hade en lösning som skulle inneburit att människor sluppit bli "nollklassade". Det handlar om de just nu så uppmärksammade 6 000 personerna som blivit utan ersättning när deras tidsbegränsade förtidspension upphörde. Både socialdepartementet och Kristdemokraterna slog larm om deras situation, men utan att få gehör.
Fram träder en bild av en regering som präglas av cynism och slarv. Förvirrade underlag och finansministerns tendens att betrakta befolkningen inte som människor utan som subjekt. Utmätbara, mätbara och statistiskt säkerställda. Vi har tidigare pekat på regeringens ledarskap som påfallande ofta är omgivna av en air av ”hafs-och-slafs”. Ett ledarskap som inte ser människan eller ens är villiga att ta ansvar för konsekvenserna av sina egna beslut.
Inte heller regeringens nu senfärdigt föreslagna förändringar (DS 2011:18) som föreslås i Alliansens förslag DS duger enligt remissinstanserna. Jag väljer att citera Reumatikerförbundet:
Tyvärr måste vi slutligen konstatera att inte heller dessa förslag råder bot på de konsekvenser som den nya lagstiftningen inneburit för våra medlemsgrupper. Det är svårt att lappa och laga på ett sjukförsäkringssystem som i grunden bygger på en individ som först är frisk – sedan sjuk och därefter frisk och åter i arbete. Att därefter skapa undantagsregler förstärker inte tilltron till försäkringen eller gör den mer rättssäker.
Jag har tidigare fått kritik för att jag klistrat bilden på Alliansen som cyniskt människoföraktande. Jag måste nu, när jag läst igenom såväl den hemliga departementspromemorians sammandrag och remissinstansernas svar justera detta uttalande. De som möjligtvis kan undantas från denna bild är (KD) och den numera sparkade socialförsäkringsministern Christina Husmark Persson. Övriga får finna sig i att fortsatt leva med denna stämpel tills de bevisat motsatsen, sakläget ser nämligen inte bättre ut för dessa. De vill bland annat låta de fortsatt ”nollklassade” fortsätta leva på svältgränsen för att lyfta fram ett exempel. DS 2011:18 vill begränsa denna grupps ersättning till 4 000 kronor per månad emedan vi gärna ser att de återfår den ersättningsnivå de hade innan ”reformen”.
Slarvigt, cyniskt, kallhamrat och en subejktifierad syn. Är det detta som kallas ledarskap? Är det detta som citatet ”jag går sida vid sida med svenska folket vars förtroende jag bär”?
I Fredrik Reinfeldts bunker så är det sannolikt så…..
