Den rödgröna oppositionen är nu större än det borgerliga blocket och Socialdemokraterna är Sveriges största parti. Medan M och C tappar så ökar sympatierna för FP och KD något, det visar SR Ekots/Novus senaste opinionsundersökning för juni. Normalt brukar jag hålla mig ifrån att kommentera alla dessa opinionsundersökningar – helt allvarligt – vem bryr sig om dessa förutom Lena Mellin när hon söker efter argument att skriva ned Håkan Juholt?
Det är väl i vårt fall det enda roliga med opinionsundersökningen. Håkan Juholt ser ut att ha ingjutit hopp bland medlemmar och sympatisörer men mer kan vi inte läsa ut ur denna, i grunden positiva, undersökning. Inget annat parti kan heller vara direkt nöjda med undersökningen förutom kanske (MP) av samma skäl som vi och (KD) som helt omotiverat klättrar något litet. För övriga är det annars en dyster verklighet som ligger bakom siffrorna. För egen del som sagt, ett kvitto på Häkan Juholts inträde på scenen men annars noll.
Jag uppehåller mig, för enkelhetens skull, vid socialdemokraternas siffror.
- På pluskontot kan vi räkna hem Håkan Juholt och en bra Libyen-uppgörelse. Vägen till den senare var dock allt annat än spikrak varför den faktorn vid närmare eftertanke kan räknas bort som neutral.
- Socialförsäkringsutskottets vice ordförande, Tomas Eneroth, får väl godkänt för sitt utskottsinitiativ samt den efterföljande debatten.
- Vi har tagit initiativet i debatten kring barnfattigdomens bekämpande och äger problemformuleringen. För stunden skall sägas, (MP) hugger så gott de kan och med viss framgång från främst Gustav Fridolin.
Sedan är det tyvärr tunt. På minuskontot finns dessvärre lite mer av allvar och mer av djupgående problem:
- Det blev en skakig start för Tommy Waidelich som ekonomisk-politisk talesperson. Anders Borg har sprungit i cirklar runt honom varför han förväntas ägna sommaren åt att ta privatlektioner i nationalekonomi med bland annat Marika Lindgren-Åsbrink som lärare.
- Monica Greens utspel om IT-Titti var allt annat än genomtänkt eller genomarbetat – hennes anslag andades en hel del ”popcorn-politik” med slumpmässiga uttalanden som väckte ett löjets skimmer över vår förmåga att förstå samhällsutvecklingen. Hon bör ägna sommaren åt att arbeta igenom ett IT-politiskt förslag och läsa de framtidsstudier som bland annat Nordiska Rådet och Gartner Group presterat.
- Carin Jämtins faiblesse att fokusera på allt annat än partiorganisationen är inte heller något som hon kan räkna som lyckosamt. Helgdagar och barnfattigdom i all ära, men hon förväntas av mig ägna sommaren åt att göra som en av hennes företrädare. Han hette Håkan Juholt och lade sig i vinn om att besöka samtliga arbetarekommuner i hela Sverige. Istället för en Eriksgata på några utvalda orter så bör hon skapa sig en bild av hur illa det är ställt i partiet.
- Socialdemokraterna i Stockholms Stad och Stockholms Län - där vi nu förlorat två val i rad med i praktiken samma ledarskap - måste börja fundera på om det är med rätt lag de nu tar sig an alla de surdegar som måste klaras av i god tid innan nästa val. Veronica Palm och Mikael Damberg bör därför ägna Roger Jönssons postning i ärendet gott om tid och eftertanke när de funderar på sin historia och sin framtid som ordförande i respektive partidistrikt.
Nej. Denna opinionsundersökning var ingenting att bli glad över förutom möjligtvis att Lena Mellins ”Hata Håkan”-retorik inte fick något ytterligare bränsle. Det ligger en fara i denna underökning att de krafter som inte vill förändra och utveckla vårt parti och vår politik får råg i ryggen nu. Siffrorna kan nämligen tolkas på det sättet, att så länge vi inte gör något eller säger något vettigt alternativt att vi inte kommer med några genomtänkta förslag så stiger stödet. Det är fel strategi om vi vill förtjäna att vinna val på våra värderingar och på vår politik. På valdagen är väljarna smartare än så. Detta vet vi vid det här laget.
