bajsmacka
[baj:sm'ak:a]: En oförutsedd och och oftast extremt oönskad situation.

Regeringen Rienfeldt II har nu när de går in i sommardvala – om det blir någon sommardvala alls – två politiska nederlag att begrunda. Det ena är självförvållat, sjukförsäkringsreformen, som kunde ha undvikits om ”Fritte Raj-raj” insett att han leder en minoritetsregering. En minoritetsregering kan vara stark om den försäkrar sig om stöd i riksdagen innan de lägger sina förslag. Statsministern har valt annorlunda vilket gör regeringen till den svagaste på flera generationer (jag såg honom för övrigt på TV igår för första gången på jag vet inte när – sensationellt bara det).

Den andra anser i alla fall inte jag är helt och hållet självförvållad. Saab. Hur Victor Müllers världsbild är förskaffad vet sannolikt inte någon med säkerhet men den cynism som han visar inför sina anställda är minst sagt bestickande. Där regeringen har en skuld är att det idag inte finns någon beredskap för att fånga upp Saabs och industriklustrets anställda om en konkurs skulle bli aktuell. En konkurs kommer belasta Trollhättans kommun kraftigt och behovet av arbetsmarknadspolitiska åtgärder är inte på något sätt försumbart. Vill det sig illa så går det så långt varför dessa åtgärder måste dras igång omedelbart. Åtgärder som inte finns på ritbordet och under en period då statsförvaltningen går på lågvarv. Regeringen Reinfeldt II ger inte intryck av att alls vilja dra igång ett maskineri som medvetet monterats ned. Beräkningar ger vid handen att så många som 7-8 000 personer i juli kommer vakna till en dag av passivitet. Utan möjligheter till försörjning.

Det är sällan jag vill använda mig av ett grövre språk men finner ändå att uttrycket bajsmacka är adekvat. Regeringen Reinfeldt har på olika sätt försatt sig i en situation där man sitter med två bajsmackor i händerna. Det ser inte bättre ut att den som är mest akut – Saab – försöker man febrilt lämpa över på någon annan. Någon annan i detta fall är de anställda på Saab.

Själv kan jag tycka att dessa mackor på något sätt är lika förtjänta som de kan stanna där dom är nu. Hos regeringschefen som påstår sig gå sida vid sida med folket vars förtroende han bär. Nu får han bära deras bajsmackor. Det har han i min värld både väl förtjänat och faktiskt betalt för. Han är - när jag tänker efter - faktiskt vald att bära denna bajsmacka när det nu krävs. Det synes mig inte som om han tycker det är hans uppgift vilket säger en del om stabiliteten i hans ledarskap.

DN, Aftonbladet 1, Aftonbladet 2 (Björn Fridén),