USA ska börja dra tillbaka sina styrkor från Afghanistan. Det tillkännagav president Barack Obama i natt i ett tv-sänt tal från Vita huset.
Krigets högvatten har börjat dra sig tillbaka, sa presidenten.
Totalt skall 33 000 soldater tas hem vilket är en tredjedel av USA:s engagemang. Mer än väntat men mindre än önskat av den amerikanska väljarkåren, 56 procent vill se ett fullständigt tillbakadragande. När jag lyssnade i natt på talet så ser jag nu på morgonen att den svenska rapporteringen inte återger de underliggande skälen på ett heltäckande sätt. Media rapporterar om själva tillbakadragandet men undviker dessvärre kärnan i talet och vilka implikationer det kommer få inom en snar framtid. På samma sätt som de bakomliggande skälen helt förnekas. Barack Obama säger detta mycket precist.
USA har under åren investerat en biljon USD i Afghanistan och detta trots ansträngda statsfinanser. Det är, säger presidenten, dags att investera i det amerikanska folket.
Detta är den kursändring som jag väntat på att en amerikansk president skall säga rent ut. Nu kom den. Policyskiftet har varit uppenbart sedan engagemanget i Libyen initierades men där USA redan efter ett par dygn gjorde klart för NATO att de avsåg lämna över ledningen till vem som helst som kände sig manad. Det blev NATO:s kollektiva ledarskap och denna operation ser inte ut att kunna bli direkt långvarig när nu Norge klivit av och fler länder börjar klaga över kostnaderna.
Det jag har efterlyst under en längre tid är en bredare politisk debatt och medvetenhet att världskartan ritats om. Redan i maj blev det klart att främst USA nu förhåller sig rätt kliniskt till sina militära operationer. Vi visste dessutom i fjol att stora tillbakadraganden skulle ske under 2011 och 2012, det senare årtalet eftersom det är valår i USA.
När nu USA satte sig för att utvärdera engagemanget i Afghanistan i maj så var det inte antal dödade eller tillfångatagna Talibaner som vägde tyngst, inte heller är det hur många flickskolor som har blivit uppbyggda från grunden. Den statistik som kom väga absolut tyngst var kostnaden för kriget skrev Washington Post då.
Bara under kommande budgetår kommer USA spendera 113 miljarder USD på sina militära operationer i Afghanistan, inför nästa år har de budgeterat 107 miljarder USD. Vi kan i sammanhanget, mest för skojs skull, sätta 113 MDR USD i relation till den svenska statens utgifter. För 2010 var den svenska statens utgifter sammanlagt 780 MDR SEK vilket är ganska nära vad USA investerade i ett krig. Ett av många krig som på sistone inte lämnat speciellt god avkastning på det investerade kapitalet. För det är precis det vi har sett tydligt i Mellanöstern de senaste månaderna. Kriget där har väldigt lite med mänskliga rättigheter att göra, desto mer har de med avkastning på investerat kapital.
USA har nu klart och tydligt aviserat att rollen som världspolis nu överges. Detta uppmärksammade jag den 2:a och den 14 april då de första tydliga signalerna kom. Då höjdes röster i den finansiella världen på att USA snabbt bör komma tillrätta med sin ekonomi. För ytterligare en månad tidigare lade Obamas underskottskommission fram en ambitiös plan på hur USA:s statsskuld skulle kunna minskas. Det var ord och inga visor. Bland annat slogs det fast att det måste bli ett slut på skuldförnekelsen och att framför allt besparingar skulle ske på de väpnade styrkorna. Rapporten hann inte komma ut förrän den sågades från alla håll och kanter eftersom USA inte vill se sig själva som statsfinanserna egentligen borde göra gällande. USA är ett land som även ner på delstatsnivå är på konkursens rand. Californiens ekonomi, som om vi bryter ut den är världens sjätte största, är nästan i sämre skick än Greklands. Även om debatten äntligen kommit igång i USA verkar en uppgörelse om något som ens liknar budgetsanering i USA än så länge lika avlägset som ett svenskt fotbollslag i Champions League. De flesta som kallar sig säkerhetspolitiska experter och debattörer bortser från att det i praktiken är Kina som finansierar USA:s statsskuld och därmed roll som världspolis. Vid en revision av USA själva så sent som i mars i år visade sig det att omfattningen av detta var större än vad USA själva ens för sig själva velat medge. Eller vad som är hälsosamt för ett oberoende.
När USA:s statsskuld, utslaget per amerikansk medborgare (oavsett ålder) ligger runt en kvarts miljon kronor samtidigt som USA:s handelsunderskott inte visar några tendenser till att tillfriskna så ser framtiden mörk ut. Det har nu gått upp för Barack Obama Bara under oktober 2010 var handelsunderskottet dryga 38 miljarder dollar eller drygt en miljard USD per dag.....
All in all: Jag vill se en bredare debatt nu om såväl hur vi disponerar vårt försvar och framför allt under vilka villkor vi engagerar oss i olika projekt. Afghanistan utvecklades snabbt till ett ”tills vidare” engagemang utan politiska mål. Med Libyen förhåller sig det som tur är annorlunda där insatsen löpande sätt under revision och där det politiska ledarskapet tvingas till att ta ställning var tredje månad. Av det skall vi lära anser jag.
USA sluter sig för omvärlden nu, så är det. Det är detta vi har att förhålla oss till - intet annat.
