Gårdagens valresultat i Västra Götaland och Örebro måste ses som en framgång för socialdemokratin i allmänhet och Håkan Juholt personligen. Vi är nu tillbaka på 2006 års siffror i praktiken vilket är en bra injektion för fortsatt arbete med politik och organisation. Jag vill dock redan nu varna för de som tror att resterande resa är en räkmacka. Det är det inte – väljarna är rörligare och bara för att några kommit tillbaka till oss nu innebär det inte att de kommer att stanna tills eventuella Brantingmedaljer delas ut för medlemskap i ett långt och troget röstkompani.
Valresultatet ger dock anledning till en del eftervalstankar. Tankar som har sin bäring på dels hur Alliansen resonerar, dels vilka strömningar som finns i väljarkåren. Jag tänker då främst på (SD) valframgång.
Inledningsvis så kan jag tycka det är mer än anmärkningsvärt att Johnny Magnusson – f.d. partisekreterare i (M) – öppet deklarerar att han inte nu utesluter samarbete med (SD). Detta skulle bekräfta bilden av hur mycket polityr som de ”Nya Moderaterna” egentligen består utav. Att de extrema högerkrafterna fortfarande finns i dessa led trots löften om motsatsen. Denna tweet från Twitter säger allt.
Det andra jag kan konstatera är att Expo:s prognos från tidigt 2000-tal fortfarande håller. De pekar på att (SD) har ett teoretiskt väljarstöd på runt 12 procent med dagens bemötande av såväl företrädare som politik. Expos gissningar om (SD) valresultat har slagit in med en tiondels procents avvikelse sedan 2002. Det finns med andra ord alla skäl i världen att ta (SD) framgångar på allvar. Vi måste helt enkelt bli bättre på att klä av dem deras i allt väsentligt tomma retorik och substanslösa politik.
Det tredje jag reagerar på är Sofia Arkelstens framträdande. Hon vill, helt naturligt, förminska detta extraval så mycket det går. Jag kan tycka att det är inte så lite oförskämt av henne och hennes moderparti att försöka bagatellisera ett val som omfattar 1,3 miljoner medborgare. Det stärker tvärtom bilden av ett parti med en starkt elitistisk syn på sin omvärld, att allt utanför Schönfeldts gränd och Rosenbad är att betrakta som fiendeland.
Kontentan: Den moderatdominerade Alliansen åkte på stryk av väljarna, moderaterna vill inte erkänna detta. Vi nådde framgångar men inte tillräckligt för seger, ska vi kunna utveckla dessa framgångar till segrar krävs fortsatt hårt arbete. (SD) skickar lika kalla kårar längs ryggraden som en varningsklocka till oss alla i de övriga partierna att missnöjet med oss finns i en allt rörligare väljarkår. Då handlar det inte bara om (SD) till oigenkännlighet uppsminkade rent ut sagt människofrånvända och inhumanitära politiska agenda utan kanske mer om en protest mot "etablissemanget".
Det finns mycket att fundera på för oss alla. Vi har kort tid på oss - dagarna går och 2014 rycker närmare.
