Förnekarna bland EU-ledarna tror att de kan rädda euron genom att skjuta sanningens minut framför sig, när det kanske är tvärtom. För att rädda euron talar mycket för att det behövs en planerad grekisk skuldavskrivning, nu skriver Björn Elmbrant i Dagens Arena. Björn – som jag träffade för första gången vid IT-kraschen – är sannolikt en av Sveriges mest underskattade journalister. Dagens  boktips blir därför hans bok ”Dansen runt guldkalven” som jag anser att varje politisk opinionsbildare bör läsa. Den är skrämmande aktuell än idag när vi ser hur företagens bonusar nu närmar sig nivåer innan finanskrisen. Björn Elmbrant skriver:

EU:s hantering av skuldkrisen, som startade med Grekland för drygt ett år sedan, har präglats av att problemen först förnekats. Strax efteråt har unionen gjort vad man bedyrat att man aldrig skulle göra, kommit med i all hast tillyxade nödlån. Den förutsägbarhet som bör finnas i en demokrati har saknats. Det finns också en godtycklighet i att somliga euroländer dragits till skampålen, där andra, med större statsskuld, kommit undan.

Det finns, anser jag, fog för detta och frågan är om ändå inte marknaden kommer pressa fram ett par tre skampålar  som hela det politiska ledarskapet vill undvika till varje pris. Att alla vill undvika detta handlar naturligtvis om dagens världshandelsvalutas värde. Den amerikanska dollarn.

Ni som vill se något riktigt skrämmande kan gå in på US Debt Clock och se hur USA:s statsskuld utvecklas i realtid. Väl där kan vi konstatera att varje amerikansk medborgare – oavsett ålder, kön, etnicitet, bostadsort etc – står i skuld med ungefär 46 000 USD eller 285 000 svenska kronor. Varje amerikansk medborgare…. Det som håller USA:s ekonomi under armarna är samma mekanismer som tidigare höll Greklands ekonomi under armarna, statsobligationer. Statsobligationer som framför allt Kinesiska banker köper upp. Skulle Kina sluta med detta skulle USA:s ekonomi gå samma öde till mötes som Grekland nu ser ut att göra. En total kollaps. Med motsvarande kollaps i USA:s alla engagemang runt om i världen. Iraq, Afghanistan, Mellanöstern, Sydostasien….

Nu kommer det inte hända imorgon, inte nästa vecka heller – sannolikt inte heller under sommaren. Men situationen kommer leda till förändringar på den globala säkerhetspolitiska arenan. Det ligger inte i Kinas intresse (idag i alla fall) att sluta hålla dollarn under armarna. Om värdet på amerikanska statsobligationer skulle halveras eller bli nära noll skulle påfrestningarna på Kinas ekonomi och statsskick bli enorma – ja rent ut av oöverskådliga. I dagsläget.

Med den globala ekonomiska situationen som grund finns det, anser jag, fler goda skäl än någonsin att se över såväl den delen av vår utrikes- och säkerhetspolitik vi kan påverka idag. Det finns nu även akuta behov av överväganden av vad vi gör och hur vi ställer oss till våra engagemang som vi förbundit oss till för kortare eller längre tid. Det som dock är mest akut är hur vi hanterar vår export. De delar av världen som visar någon form av ekonomisk stabilitet återfinns inte ens på vår tio-i-topp lista om vi bortser från Kina.

Jag saknar denna debatt i svensk politik, det närmaste vi kommit denna är Håkan Juholts linjetal där han konstaterar att det kommer ske skiftningar i maktbalanserna. Jag saknar den holistiska analysen som jag i denna postning berör endast på ytan. Med avsaknad av såväl debatt som analys så står vi utan vapen inför det som komma skall.

”Financial turmoil 2.0”, nu i ny och mer förödande upplaga än någonsin. Snart i ett samhälle nära dig….