Grekland stramar åt men inget hjälper. En nedskrivning av skulderna skulle ge möjlighet till en nystart, och det är bättre att göra det nu än senare skriver DN på Ledarplats.
Grekland misslyckades med budgetmålet för 2010. Enligt tyska Der Spiegel kommer trojkan också fram till att inga av årets löften har hållit. Men utan nya lån går vi i konkurs, har den grekiske finansministern sagt.
Der Spiegel har även en artikel om vad en ”Grekisk hårklippning” skulle innebära för den tyska ekonomin och har gjort en omfattande kartläggning av vilka banker som tagit vilka risker, vilka banker som köpt på sig grekiska statsobligationer och i vilken mängd. Föga förvånande har de kommersiella bankerna sedan länge valt att riskminimera och lämnat detta finansiella instrument. De som tagit den största risken är de offentligt ägda bankerna samt vår motsvarighet till regionala föreningsbanker. Finansiella experter i Tyskland gör med andra ord bedömningen att den tyska finansiella marknaden skulle kunna hantera en skuldavskrivning eftersom de grekiska kundförlusterna skulle vältras över på de tyska skattebetalarna som kollektiv.
Jag ställer mig dock tveksam till om denna bedömning räcker till. De finansiella experterna har inte tagit höjd för vilka politiska konsekvenser som skulle bli följden av en sådan utveckling. Tyskarnas förtroende för Euron är sviktande och en tysk, finsk, fransk eller något annat lands skattefinansierade lösning av Greklands kris skulle på olika sätt slå på dels förtroendet för EU som projekt som för vår del svensk export. Och med svensk export följer svensk välfärd. Med minskat konsumtionsutrymme för de tyska skattebetalarna och den tyska staten av våra varor och tjänster följer minskade intäkter till svenska företag, med minskade intäkter följer minskat skatteunderlag och färre jobb i exportsektorn.
Frågan om Greklands problem är därmed lika mycket vår. Frågan äger en komplexitet som tyvärr få tidningar kan täcka, än färre politiker. Det finns inget enkelt svar dessvärre.
