Inför en obligatorisk omställningsförsäkring - och en ny omställningsmyndighet - för sjuka och arbetslösa. Orsaken till utanförskapet är ofta en kombination av sjukdom och arbetslöshet och dagens system med olika ersättningar tappar fokus på det viktigaste, nämligen omställning. Det skriver Almegas vd Jonas Milton och näringspolitiske chef Ulf Lindberg på Dagens Nyheters debattsida.

Almega är, vilket vi skall ha klart för oss, ett särintresse som inte är kända för att vilja ta ett bredare samhällsansvar vilket blir tydligt i artikeln för den som ägnar den lite tid. De bortser, sannolikt medvetet, från såväl ersättningen för vård av barn samt föräldraledighet som idag hanteras av Försäkringskassan. Ersättningar som varje år omfattar och berör miljoner människor. Om det är så att de inte medvetet utelämnade dessa så är det å andra sidan ett kvitto på en undermåligt genomarbetad artikel. De själva sitter inne med svaret som de bör delge oss andra.

Men. Detta är bara på marginalen. De öppnar nu dörren för att privata aktörer tar över samhällets åtagande. De skriver:

En omställningsförsäkring ska därför innehålla en bortre gräns. Däremot kan man överväga om de olika former av kompletterande inkomstförsäkringar, som erbjuds bland annat via fackföreningar, ska skattegynnas genom att göra avgiften avdragsgill.

…

En mångfald av aktörer med lösningar för varje individs behov inom ramen för en gemensam försäkring är en uppgradering av den svenska modellen.

Kan det sägas tydligare? Den bortre gränsen är i Almegas fall intet annat än ett sätt att riskminimera en privatiserad sjukförsäkring. De agerar som sagt inte i medborgarnas intresse, de agerar som representanter för särintressen som mer är intresserade av kvartalsekonomi än svenska folkets hälsotillstånd.

Men med detta sagt så försvarar jag idag vare sig Arbetsförmedlingen eller Försäkringskassan av idag. En omställningsförsäkring som ser varje individ ur ett bredare perspektiv är sannolikt av godo men förutsätter en rad andra reformer som Almega inte kan, vill eller ens ska vara delaktiga i. Rehabiliteringskedjan är en sådan där FINSAM enligt mitt sätt att se på saker och ting borde vara vägen framåt. Det är därför olyckligt att Almega, som särintresse, ger sig in i denna debatt som borde kunna skötas med samhällets bästa för ögonen och inte Almegas medlemsföretags agendor. Almegas engagemang kommer nämligen upphöra den dag dess medlemsföretag kan börja göra vinst på andras olycka.

SvD,