President Obama har anklagats för vankelmod under Libyenkrisen. Men ett både starkt och samarbetsvilligt USA är bra att ha när världen brinner skriver DN på Ledarplats.

Ibland, ganska ofta faktiskt på senare tid, så funderar jag på om inte DN Ledarplats mer och mer utvecklas till en av Norkorea inspirerad marknadsliberal megafon. ” I västvärlden intet nytt” tycks budskapet vara. DN Ledarredaktion tycks – likt Kim Yong Il, vara helt avskärmad från realpolitik och global utveckling och leva i en ideologisk bubbla.

Samtidigt som DN hyllar USA:s dominans så höjs nu röster i den finansiella världen på att USA bör snabbt komma tillrätta med sin ekonomi. För någon månad sedan lade Obamas underskottskommission fram en ambitiös plan på hur USA:s statsskuld skulle kunna minskas. Det var ord och inga visor. Bland annat slogs det fast att det måste bli ett slut på skuldförnekelsen och att framför allt besparingar skulle ske på de väpnade styrkorna. Rapporten hann inte komma ut förrän den sågats från alla håll och kanter eftersom USA inte vill se sig själva som statsfinanserna egentligen borde göra gällande. USA är ett land som även ner på delstatsnivå är på konkursens rand. Californiens ekonomi, som om vi bryter ut den är världens sjätte största, är nästan i sämre skick än Greklands.  Även om debatten äntligen kommit igång i USA verkar en uppgörelse om något som ens liknar budgetsanering i USA än så länge lika avlägset som ett svenskt fotbollslag i Champions League. DN bortser från att det i praktiken är Kina som finansierar USA:s statsskuld och därmed roll som världspolis. Vid en revision av USA själva så sent som i mars i år visade sig det att omfattningen av detta var större än vad USA själva ens för sig själva velat medge.

Jag börjar bli rätt trött på såväl DN, Anders Borg, Stefan Ingves som våra egna företrädare nu, både de som skall ansvara för vår ekonomi men även de som säger sig vara alltifrån utrikesministrar till utrikespolitiska talespersoner. Vartefter USA:s ekonomi försvagas och om ingenting görs av Obama eller kongressen för att få debet och kredit att gå ihop så kommer vi som USA:s allierade inom kort få erfara att de är på egen hand. Att USA snabbt drar sig ur ledningsansvaret i Libyen för att överlåta detta på Europa har aldrig hänt förut. När USA:s statsskuld, utslaget per amerikansk medborgare (oavsett ålder) ligger runt en kvarts  miljon kronor samtidigt som USA:s handelsunderskott inte visar några tendenser till att tillfriskna så ser framtiden mörk ut. Bara under oktober 2010 var handelsunderskottet dryga 38 miljarder dollar eller drygt en miljard USD per dag.....

Sammantaget så ser det med andra ord rätt illa ut för USA just nu, och min gissning är att vi under de kommande två åren kommer se hur USA får allt svårare att låna pengar till sin ekonomi. Tvingas president Obama i detta välja mellan att försvara den ”amerikanska livsstilen” och en säkerhetspolitisk dominans så är jag ganska övertygad om att den senare förr eller senare kommer få stryka på foten. Och då ska det, om inte för skadeglädjens skull, bli spännande att läsa DN Ledarsidor.

Vi bör därför ta en egen säkerhetspolitisk debatt nu. Inte när det inträffar. Nu.




Relaterat: Björn Fridén i Aftonbladet.