Regeringen har valt att genomföra sitt systemskifte också inom kultur- och medieområdet. Det har blivit neddragningar och grundläggande ideologiska förändringar. Följaktligen ska bibliotek ut på entreprenad och varje konstnär med självaktning vara entreprenör. Min förtvivlan är stor över hur Sverige förvandlats till något som handlar om pengar, marknad och marginalisering. Här framträder skillnaden i människosyn som tydligast. Jag vill stå upp för en kulturpolitik som uppmuntrar till eget skapande, som öppnar museer och kulturens arenor och respekterar det engagemang som landets kulturarbetare står för, skriver Håkan Juholt, Socialdemokraternas ordförande, på DN Debatt.

Jag bedömer att få förstår vad kulturpolitik egentligen har för genomslag i vår samhällsutveckling. Kultur är inte bara ett dammigt museum med några benbitar, krukskärvor och ett och annat uppstoppat och malätet djur. Kulturpolitik är vidare än så – det är en länk till vårt förflutna och en plattform för att bygga vår framtid. Mycket av innovationskraften ligger i kulturen och för de som kommer ihåg den infekterade debatten om IPRED som blev Piratpartiets ena paradnummer så förstår ni vilken sprängkraft denna fråga har.

När Håkan Juholt skriver att han vill ge människor vingar att bygga sin framtid kring är det just dessa, vidare, perspektiv han adresserar. Kulturen – i Alliansens tappning – har dessvärre blivit en handelsvara. Subjektifierad, kvantifierad och därmed utbytbar. Kultur är för de som kan köpa en enhet kultur till en viss given kostnad. Barnbibliotek, arkiv, vår historia – allt har en kostnad och därmed ett pris för att ta del av. Och all den innovationskraft som skapas i kulturen blir därmed begränsad till vem som har råd att betala för den.

Jag vill, som Håkan Juholt, ge dessa vingar till kommande generationer. Inte sätta ett pris på dom. De ska inte behöva köpa sina vingar för pengarna som Mikael Rickfors i ”Vingar”. De ska beredas möjlighet att flyga själva – utan att plånboken ska behöva styra.

Bloggat: Sebastian Stenholm