Tommy Waidelich ger idag en intervju i DN. Än så länge ligger den inte ute men jag kommer länka till den när den är uppe. Peter Högberg och Martin Moberg har annars ett bra referat och en rad kloka ord på vägen för Tommy att ta del av.
Mina reaktioner är faktiskt identiska och jag finner det allvarligt att det finns tecken att Tommy Waidelich tar avstamp i samma samhällsanalys som moderaterna nu låter vara allenarådande. När det kommer till jobbskatteavdragen så har jag varit tydlig i min analys. Nummer ett och två var nödvändiga, trean och fyran ifrågasätter jag om det var rimligt med att ha samma profil på dessa. Jag själv har gått ner i arbetstid eftersom jag nu inte behöver jobba lika mycket för samma inkomst som egenföretagare – jag har förmånen att ibland kunna välja vilket inte alla har. Jag värderar min frihet högre. Min tid med mina intressen är faktiskt värt att ligga kvar på samma nettoinkomst.
Har sedan jobbskatteavdragen ökat produktiviteten och konsumtionen i övrigt? Jag är tveksam till detta. I storstäderna fortsätter prisgaloppen på bostäder – det ökade nettolöneutrymmet verkar ha använts till två saker:
- Nya större bostäder
- Försäkringar
Det senare för att välfärdsåtagandet har krympt och de som har råd tecknar nu tilläggsförsäkringar.
Vad är mitt inspel till detta? Jag vill se en egen samhällsanalys och att vi – i linje med vad Anne-Marie Lingren anför – går i mål med en total översyn av skatteinstrumentet. Jag är nämligen övertygad om att vi bör förändra utformningen av jobbskatteavdrag tre och fyra. Jag skulle kunna tänka mig att dessa bör utformas som ett höjt grundavdrag för de som jobbar. Det skulle gynna framför allt låginkomstagarna som i många fall behöver varje öre för ökad konsumtion. Det – och inte större bostäder eller fler försäkringar – skulle gynna produktionen och därmed öka efterfrågan på arbetskraft.
Slutligen som ord till Tommy på vägen: Lyssna på rörelsen nu, Håkan Juholt öppnade dörren för folkrörelsens renässans. Det finns mycket klokskap att hämta i denna.
