Idag har Påskuppropet manifesterat över hela landet. Ett upprop där vi är fler som protesterar mot den inhumana och teknokratiska syn som Alliansen medvetet låtit prägla sjuka människor.
I Stockholm talade bland annat Helle Klein på Medborgarplatsen. Jag har alltid funderat på varför inte Helle blev politiker, för hon har onekligen såväl sympatiska värderingar som talets gåva. Hon valde en annan väg och jag tror nog politiken hade berikats med henne i den. Kanske är det så att hon gör mer nytta i andra sammanhang? Hoppas det, men jag är glad att hon är aktiv i samhällsdebatten.
Nåväl, hennes ord idag var vad man kan kalla ”spot-on”. Hon frågade om sjuka människor är av någon annan sort än vi andra, som om de vore en annan stam, ras eller etnisk grupp. Det självklara svaret är ju nej, det är dom inte. De flesta föds lika friska som vi andra men har haft otur i livets ganska grymma lotteri. Och sedan när blev otur ett kriterium för utsortering och stigmatisering? Det kan ju vara så att livets lotteri väntar med just din vinst till imorgon…..
Tänkvärt i varje fall. Dagen idag var en manifestation i raden av fler. Ytterligare droppar som på sikt kommer urholka stenen. Den sten som Alliansen valt att lägga på alla de som föds friska men haft oturen att dels bli sjuka, dels under den tid Fredrik Reinfeldt regerade landet.
