Ikväll kommer Uppdrag Granskning att börja kartlägga den tågkris vi fått uppleva senare år. I Eskilstunakuriren kan vi läsa att samhällskostnadenför tågkaoset  vintern 2010-11 är beräknad till 3 MDR SEK av Trafikverket. De framtida kostnaderna beräknas bli ännu högre om ingenting dramatiskt görs nu. Eskilstunakuriren resonerar vidare – och jag tycker de fångar problemställningen bra:

"Till det kan läggas de mer svårberäknade indirekta kostnaderna på längre sikt, när privatpersoner och företag väljer bort tåget till förmån för den dyrare bilen och planerar bosättning och affärer med utgångspunkt i att tåget är opålitligt.

Efter förra vinterns problem tillsatte regeringen en utredning under ledning av Stockholms landshövding Per Unckel. I sin rapport går han igenom orsakerna till tågtrafikens svårigheter med snö och kyla. Det handlar om för låg kapacitet i järnvägssystemet, otillräckliga reinvesteringar och underhåll – enkelspår och slitet vägnät – och dålig samverkan mellan järnvägens olika aktörer. De ansvariga har heller inte lärt läxan efter de omfattande störningarna vintern 2001-2002.

Några konkreta problem: Utrustning för snöröjning har avvecklats över längre tid, uppenbarligen till följd av de milda vintrarna. Det saknas depåer och anläggningar för avisning. Samarbetet mellan Trafikverket och tågoperatörer fungerar inte som det ska i störningslägen, på grund av brister i rutiner. Det finns oklarheter i vad Trafikverkets många underhållsentreprenörer är skyldiga att göra vintertid. Det handlar alltså om resursbrist och dålig organisation samtidigt som det rullar mer och mer på spåren. Den totala trafikmängden har ökat med 40 procent på 20 år. Ökningen i persontrafiken är 50 procent. Och mer ska det bli, är det sagt. Branschen, däribland tågoperatörerna och Trafikverket, jobbar mot en fördubbling av kollektivtrafiken till 2020, där järnvägen ska stå för en betydande andel. Regering och riksdag, som fokuserar klimatmål och växande arbetsmarknadsregioner, hejar på.

Ekvationen går inte ihop. Investeringarna i järnvägen måste öka kraftigt och de olika aktörerna tvingas till större långsiktigt ansvarstagande. Alternativt måste målen om ökad tågtrafik skrotas. Det senare vore onekligen ett nederlag för miljö- och tillväxtambitionerna".

När nu regeringen satsar 800 MSEK mer i vårpropositionen så är det som att spotta en törstig kamel i halsen, ännu värre blir det eftersom regeringen under fjolåret drog tillbaka 700 MSEK. Investeringsnettt är med andra ord 100 MSEK på en verksamhet som fungerar så pass illa att samhällskostnaden blev 30 gånger mer. I år. När regeringen talar om "ansvar för Sverige" så klingar orden med andra ord rätt falskt. Eller så begriper inte regeringen vad indirekta kostnader för ett havererat ansvarstagande är.

Naturligtvis är det på det sättet att det är många års försyndelser som ligger bakom dagens situation. Men Alliansen är nu inne på sitt femte år och kan inte tillåtas fortsätta gömma sig bakom att de är nya vid makten. Fem år är fem år, fem år med nu snart fem höstbugetar där de kunnat visa att de tar ansvar och begriper vad ett bristande sådant får för konsekvenser. Jobbksatteavdrag, oavsett hur många, kommer inte kunna hjälpa att tågen går i tid. Och som slutkläm, om SJ och Banverket har problem idag med att få olika operatörer att fungera ihop, vad kommer då inte avregleringen att leda till? Om den enskilde tågresenären var tålmodig innan kommer det krävas än mer tålamod framöver.


Annat: SVT, DN, Eskilstunakuriren, GP, SVT, SR.


Högberg och Stenholm skriver om samma ämne