Sannfinländarna må vara en särling inom den europeiska högerpopulismen, men den finländska varianten är inte ny. Och tanken på syndabockar går igen, skriver Expos chefredaktör Daniel Poohl i en debattartikel i DN.  Daniels slutkläm tål att spinna vidare på. Han skriver

Finländska medier frågar sig nu hur det finska politiska klimatet kommer att förändras. Svaret ligger i mediernas och de andra partiernas händer. Det är de som avgör om Timo Soinis förenklade förklaringar bemöts eller inte.

Trots alla frågor som nu surrar vet vi en sak. Sannfinländarna må vara en udda fågel i den höger­populistiska familjen. Men en sak delar partiet med sina likasinnade.

Det egna ska skyddas mot den andre.

Någon är alltid syndabock.

Att media – som allt som oftast brukar använda sig av sin unike roll som en fjärde statsmakt och som skyddas av yttrande och tryckfriheten för detta uppdrag – är väl lama anser jag inte vara någon nyhet. Möjligtvis för ledarredaktionerna kan det vara det, må vara hänt – de borgerliga ekokamrarna har väl aldrig rosat läsarna med någon mer självständig och holistisk samhällsanalys direkt – men politiska journalister och politiska analytiker borde i allt väsentligt lyckas bättre än dagens. Och då är det tur att vi har sådan som Daniel Poohrs som kan göra just de analyser som media borde vara förmögen att leverera. De jag hitintills läst av DN och SvD förskräcker och idag kan jag läsa en osignerad ledare i ett annat ämne som visar att SvD definitivt inte förstått varthän samhällsvindarna blåser i folklagren. Ledarredaktionen skriver, med viss fasa, att Karin Wanngård (S) strävar efter  ”socialisering av elbolaget Fortum”.

Skulle detta vara slutet på världen? Handen på hjärtat nu alla borgerliga politiker – har ni varit utanför Stockholms stadskärna sedan valet 2010? Har ni haft någon kontakt med frustrerade pedeltågsresenärer som ser hur den private entreprenören visar vinst år efter år emedan turtäthet och driftsäkerhet inte förbättras i samma takt?  Har ni pratat med någon villaägare på sistone? De som sett sina elkostnader slå nya rekord varje månad? Har ni någonsin tagit er en minut at lyssna på en av alla dessa ungdomar som förtvivlat försöker få tag i en lägenhet i Stockholm? När min gamla tant tvingas gå och lägga sig kl 1900 för att det inte finns personal nog samtidigt som vårdkoncernen som ansvarar för äldreboendet redovisar mångmiljonvinster, tror ni att jag kan finna mig i detta stillatigande? Samtidigt med detta så står ni alla och hävdar att det är bättre nu än förr. På fullt allvar så menar ni att marknaden löser alla behov, det är bara att sätta sig ner och vänta. 

Det är ur dessa elitistiska och ofta nedlåtande attityder till sin omgivning och en marknad som inte förmår leverera de tjänster till det pris och den kvalitet som medborgarna förväntar sig som partier som Sannfinländarna och (SD) föds. Vi, och de som någonstans förespråkar ett pluralistiskt, humanistiskt, tillåtande och demokratiskt samhälle, måste nu ta dessa signaler på största allvar. Ur missnöje och ur klyftor föds de krafter som Daniel Poohrs pekar på. Är de två huvudsakliga borgerliga språkrören DN och SvD verkligen på allvar motståndare till de värderingar som vi nu ser växa fram är det hög tid att börja driva framför allt Alliansen framför sig att det nu är upp till bevis att leverera. Bevisa att marknaden verkligen kan göra din och min vardag enklare att leva med lägre (och hanterbara) elräkningar samt tåg som går i tid för att ta två konkreta exempel.

Ur vardagen föds rädslan för dom andra. Men i vardagen finns även lösningarna.