Dagens debattartikel av Håkan Juholt har satt igång en diskussion om kulturen i Sverige, dess värde och samhällsnytta. För kultur, vad är det? Är våra matvanor och klädstilar kultur? Ja, det är det sannolikt. Finns det ”finkultur” och ”fulkultur”. Ja och nej. Allt ligger i betraktarens öga. Och hur vi tillämpar kulturen är en historia för sig själv även fast jag kommer beröra den till stor del i detta inlägg.

Svenskens anammande av bearnaisesåsen som den nya ”svenne-banan” ketchupen har fått oanade multikulturella uttryck i främst pizza-menyerna. Endast svenskar kan komma på tanken att glufsa i sig en multikulturell gastronomisk upplevelse i form av pizza med oxfiléskivor och bearnaisesås. Är detta italienskt, franskt eller svenskt?  Hur påverkar detta vår framtid förutom att vi vid en alltför stor konsumtion av detta gastronomiska monster sannolikt kommer se ut som Yabbah the Hut? Ja, förutom att läkemedelsindustrin och bantningsbilagorna kommer skapa nya jobb så är det tveksamt. Är detta fulkultur eller finkultur?

Är dagens mode, där jag som stockkonservativ har svårt att skilja mellan någon som rånat en UFF-låda och en trendmedveten ”chabby-chic”, något som berikar samhället? Jag  som själv kommer från en konservativ miljö har svårt att se folk gå ut på krogen eller bort på middag iförda bruna skor efter klockan 17. Att då behöva se hur statssekreterare Per Schlingamann – i omvittnat fula bruna skor – representerar regeringen gör att det kryper längs ryggraden på mig. Att han dessutom sällan bär slips gör situationen inte direkt bättre i min värld. Han får i varje fall mig att osökt att associera till en Rasputin i näbbtoflor. Fulkultur eller finkultur?

Interkulturell mix då, hur är det i ett lite vidare perspektiv? Känner vi oss ”multikulturella” när det närmaste vi kommer en invandrare och dess kultur är när vi går ner på AfroArt och köper en kudde till soffan inspirerade som vi är av ett heminredningsmagasin? Sannolikt kommer inte den kudden heller berika vår intellektuella utveckling i ett bredare perspektiv.

Men kulturen är en, för vår civilisation, livsviktig fråga. (SD), men även i viss mån vissa enskilda krafter inom (KD och (M), har en milt sagt protektionistisk syn på kulturen. Att vilja definiera vad som är finkultur och vad som är fulkultur. Kultur är värderingsbärare i ett vidare perspektiv – långt bortom Bearnaisesåspizzor, Rasputins i näbbtofflor och kuddar från AfroArt. Kultur är effekten av när människor interagerar och är en spegel av vårt samhälle. Inte mer, men heller inte mindre.

Oaktat om det är en pizza misshandlad till oigenkännlighet eller en man med det synnerligen tveksamma omdömet att bära bruna skor efter klockan fem i Rosenbad så är det kultur. Om det sedan är finkultur eller fulkultur (jag är i bägge fallen mer benägen åt det senare omdömet) så ligger det i betraktarens öga. Den bakfyllesjuke ynglingen tycker nog pizzan är finkultur när han inmundigar sin söndagsfrukost på samma sätt som Per Schlingmann tycker att bruna skor efter klockan 1700 är trendmässigt inom ramen för "shabby-chic" och därmed helt i sin ordning när han representerar regeringschefen i olika sammanhang.

Jag är som sagt av en annan uppfattning men, allt ligger i till slut i betraktarens öga och vi skall inte döma den enes eller andres smak som finare eller fulare än den andres. Eller borde inte göra det i alla fall även fast det är svårt.

Bloggat: Magnihasa, Rosmari Södergren, Göran Pettersson, Sebastian Stenholm, Martin Moberg, Peter Högberg, Peter Andersson, Krassman, Peter Johansson, Roger Jönsson, Staffan Lindström