Socialdemokraternas nya ledare Håkan Juholt utmanade moderatledaren Fredrik Reinfeldt på en debatt i början av maj om sjukvården, inför omvalet i Västra Götalandsregionen den 15 maj. Men Reinfeldt tackar nej rapporterar DN och SvD.
En rätt trist inställning anser jag. Inte bara rätt trist – maktfullkomlig. Eller är det så – vilket jag när jag mer och mer tänker på det – ett resultat av att rollen som Rasputin i Rosenbad formaliserats med Per Schlingmann som kommunikationsansvarig statssekreterare – en logisk följd.
En debatt skulle i så fall stå mellan en pompös och dryg statsminister som återkommande använder sig av orden ”svenska folket” och en smålänning med en rotborst liknande håransamling i Hjalmar Brantings anda mitt i ansiktet. Just arvet efter Branting är något ständigt återkommande i socialdemokraterna. De fotspår som han – från början liberale – landsfader lämnade efter sig är ständigt återkommande. Det ser faktiskt ut som om Håkan Juholt är väl medveten om detta eftersom Verkställande Utskottet återupprättat studieledaren som formell befattning i VU. Innehavare av denna, för oss strategiskt viktiga post, är sedan senaste VU-mötet Tomas Eneroth. Ett av de citat som vi ständigt återkommer till inom (S) är ett av Branting,
”Demokrati är den upplysta majoritetens beslut”.
Med Håkan Juholts visade ledarskap så här långt, och hans tal vid Kalmar Läns distriktskongress (referat av Peter Högberg) så ser det faktiskt ut som om folkrörelsetanken nu får sin renässans. En folkrörelsetanke som måste anpassa sig till sin samtid. Även här ser jag ljust på Håkan Juholts första steg när han som sin primära tes i sitt ledarskap talar om en kunskapsbaserad politik. För de som följer honom på Facebook så kan vi redan nu se en diametral skillnad mellan Mona Sahlins anslag och hans. Mona insåg vikten av närvaro men lät någon pressekreterare sköta hennes konto – det blev löjeväckande, förutsägbart och ointressant läsning utan personliga nyanser. Håkan Juholt ser ut att sköta detta själv. Och jag ser framemot detta då han inte är utan humor.
Så vad blir kontentan? Min gissning är att Fredrik Reinfeldt, på order av sin egen ”Rasputin”, nu undviker publik konfrontation innan de fått grepp om denna annorlunda motståndare. Håkan Juholt är ingen Sahlin, han är inte heller någon Persson eller Karlsson. Han är sin egen – och sannolikt mycket närmare Branting än vad som synes för handen. Rasputin – eller Per Schlingmann – har inte någon klar modell för att möta en sådan motståndare. Därför försöker Moderaterna köpa sig tid genom att gömma sig bakom att vi inte har någon politik. Och en idépolitisk eller idéologisk debatt vågar de inte – den förlorar de alla veckans dagar. Det vet de, framför allt Per Schlingmann, alltför väl.
Rotborsten mot ägget får vänta ett tag till med andra ord. I alla fall tills Rasputin ger sitt godkännande. Och intill dess så kommer bilden av "Fege Fredrik " sättas allt tydligare. Inte mig emot. För så är det ju.
