I morse lade jag en drapa om vad jag tycker om centerledaren Maud Olofssons ledarstil. Det får sin naturliga uppföljning när nu riksdagsledamoten Fredrik Federley sällar sig till de som gärna ser ett partiledarskifte innan valet 2014. Inget konstigt i detta, Maud Olofsson har suttit vid makten i (C) sedan 2001. Det vill säga tio år, vilket är för ett vanligt chefsjobb kanske i längsta laget. Tyvärr brukar dock alla partiledare sitta väl länge på sina poster idag och den socialdemokratiska traditionen bröts med Mona Sahlin. På gott och på ont om vi ser till den tid vi haft bakom oss. Jag tror dock att tio år kan vara en rätt väl avvägd tidslängd eftersom efter tio år så tar kanske erfarenheten över den politiska glöden, att makten blivit vardag och tagit överhanden som drivkraft. Med ett valresultat som byggde på stödröster från de andra borgerliga partierna borde klockorna ringa ganska högt nu.
Hur Maud Olofsson resonerar kan vi se i det pressmeddelande som hon skickat med anledning av Federleys och andras krav:
"Jag är partiledare för Centerpartiet så länge jag tycker att det är kul och jag känner att jag har medlemmarnas förtroende. Detta gäller även i dag. Det är naturligt kopplat till Centerpartiets förnyelsearbete."
Märk väl ordet ”så länge jag tycker det är kul och jag känner att jag har medlemmarnas förtroende”. Makten har med andra ord tagit över hennes världsbild och som drivkraft. Annars hade ordalydelsen i den andra halvan av meningen varit ”så länge jag har medlemmarnas förtroende”. Inte med tillägget ”jag känner”. Ingen äger sitt uppdrag, det är ingen politisk ledare, företagsledare eller ordförandes tolkningsföreträde om att känna eller inte känna. Det är det faktiska utfallet av medlemmarnas eller aktieägarnas vilja som är avgörande.
Jag tror centerpartiet kommer ha en match framför sig nu. Thorbjörn Fälldin och Olof Johansson klamrade sig fast vid makten på övertid och var till sist borttvingade. Det ser inte bättre ut än att så blir fallet även denna gång. Och vad kan vi andra lära? Det finns ett bäst före datum för alla, på alla nivåer. Ingen äger sitt uppdrag, ingen besitter heller ett tolkningsföreträde före medlemmarnas eller aktieägarnas vilja.
Min spontana reaktion idag är att Maud Olofsson – likt många andra – nu är fast i maktens förföriska frestelser och garn, hon kommer inte gå frivilligt. Låt oss nu hålla fast vid de erfarenheter vi själva dragit i samband med vår egen process i vaket efter valförlusten. Låt oss inte hamna där centerpartiet nu ser ut att hamna. Med en partiledare som säger sig ha tolkningsföreträde på hur länge hon ska sitta kvar – oavsett resultat och oavsett prestation.
