Roland Poirier Martinsson är författare och filosof. Han leder Timbro Medieinstitut och är gästskribent på SvD ledarsida. Normalt kan jag tycka att hans ledarstick knappt är värda att kommentera men det han presterat idag håller en så erbarmerrig kvalitet att jag inte kan hålla mig.
Låt mig först klarlägga var jag står i förhållande till Håkan Juholt.
När Håkan Juholts namn dök upp för första gången för en dryg vecka sedan i spekulationerna så var jag mycket tydlig med att markera att till skillnad från Mikael Damberg – som jag på min höjd kunde leva med som partiledare – så kände jag entusiasm inför Håkans namn vilket jag redogjorde för den 10 mars. Av fler skäl. Det främsta skälet är att Håkan är Sveriges idag ende Försvarspolitiker av rang. Alliansen valde att ge den som kanske närmast kan mäta sig med honom sparken. Mikael Odenberg fick respass innan halva mandatperioden gått och kan i vakuumet efter honom inte prestera något som helst vettigt alternativ – Försvarsministern inkluderad. Det andra skälet är att till skillnad från andra politiker så levererar Håkan, just leveransförmågan bland ack så mången akademiskt skolad politiker är tyvärr rätt låg. Oavsett partifärg.
Martinsson har, bedömer jag, två syften med sin artikel.
Huvudsyftet är att idiotförklara Håkan Juholt. Inte för hans politiska meritlista utan för att han inte har en akademisk examen. Martinsson gör detta subtilt när han implicit menar att Håkan Juholt är att betrakta som infantil med orden
Det finns en tid i livet då vi är både tillräckligt intellektuellt mogna för att kunna omfatta komplicerade resonemang och samtidigt tillräckligt intellektuellt rörliga för att ta intryck av motsatta övertygelser. Den tar slut ungefär i 25-årsåldern (då Einstein utvecklade relativitetsteorin, Gödel sitt ofullständighetsteorem och Dylan gav ut Blonde on Blonde). Sedan tänker vi inte nytt längre, vi utmanar inte oss själva.
I Martinssons värld är, bedömer jag, alla som saknar akademisk utbildning att betrakta i praktiken som utrustade med banjo och trätänder med en begåvningsnivå som ligger i linje medneandertalare. Hans förakt för kompetenser och färdigheter förvärvade på annat sätt, på andra arenor, är tydligt. Och lika tydlig är SvD Ledarredaktions syn på samhället med denna publicering. Vi och dom, att etikettera sin omgivning i sociala grupper, inkomstgrupper och begåvningsgrupper. En människosyn som hör det sista europeiska kejsardömets dagar till. Jag går så långt att jag vågar påstå att denna oberoende moderata ekokammare har ett omvänt bildningsförakt. Obildade tölpar med mustasch bör inte – och skall inte – ens ha tillträde till folkvalda ämbeten.
Varför jag lyfter upp denna annars rätt sunkiga ledare har egentligen bara ett syfte:
Att åskådliggöra att det finns krafter i moderaterna som inte förändrats. Det är samma gamla elitism som ligger till grund för dess samhällssyn. Och så även Timbros. De går i Martinssons ledband och företräder en människosyn som har minst 100 år på nacken.
