Jag kommer inte komma med ett referat av Mona Sahlins tal, det finns det andra som gör väsentligt bättre än jag. Jag kommer heller inte komma med någon djupare analys – jag kommer kanske mer försöka hålla mig till en reflektion.

Mona inledde sitt tal med hur vi kan möta en kris på olika sätt. Vissa, menar hon, sluter sig inåt emedan andra söker sig framåt och utåt för att komma vidare. Som socialdemokrat menar hon att det ligger i vår natur att bli mer av det senare. Jag skulle vilja lägga till ett ”borde” i detta. För det är inte den attityd som präglat det socialdemokratiska partiet som kollektiv de senaste månaderna. Det är inte utan att jag kan konstatera att socialdemokrater kan möta förändringar och kriser med nyfikenhet och ett progressivt förhållningssätt. Men detta är inte liktydigt med partiorganisationen.

Som exempel på detta kan jag återge ett bekymrat mail som jag fick från en av våra företrädare. Denne företrädare var bekymrad. Inte över valförlusten. Inte över de opinionssiffror som under hösten såg ut att vara i fritt fall. Inte över att vi under lång tid saknade varje form av ledning. Nej. Den företrädarens största bekymmer var mångfalden i debatten, att helt plötsligt kom det fram nya opinionsbildare under socialdemokratisk flagg – att det var helt andra röster än de gamla vanliga.

Behöver jag påpeka att vi har en hel del städjobb kvar? Socialdemokrater kanske har en framåtsyftande blick. Men detta är inte liktydigt med att partiet har det. Än. Och här pekade Mona på behovet av att komma ut på banan, att nyttja och uppmuntra alla nya mötesformer för att möta och gå i takt med vår samtid. Och här kommer Netroots ha en central roll att spela menar såväl Mona Sahlin som jag.

Hennes ord på vägen till Håkan Juholt och oss andra får avsluta min postning. Hennes ord på vägen? Taget ur Håkan Hellströms låt ”Tro och Tvivel”.

Tro när du går genom tiden att det bästa har inte hänt än.

Så är det, vi har en bit kvar innan vi kan känna att vi alla möter, som enskilda och som organisation, vår framtid och vår samtid med en nyfiken progressiv blick och attityd. Och där, just precis där, bedömer jag att Håakn Juholt - som den sanna och äkta folkrörelsedemokrat jag känner honom som - kan gå vidare och bana väg för oss andra.

Övrigt: Håkan Hellströms låt nedan och jag bara älskar Mona Sahlins sista eftersläng mot Berit Andnor där hon tackade Berit för den "Öppna processen". Vissa gör sig faktiskt förtjänta av en sur eftersläng. Berit är en.

Aftonbladet, Expressen, DN, SvD