Håkan Juholts installations- och linjetal innehöll såväl oväntade som väntade ordval. Håkan använde sig av kulturpolitiken som ingång till att beskriva den Socialdemokratiska samhällsmodellen. Där dagens samhällsutveckling leder till att medborgaren idag är den som vet priset på allting men inte värdet av någonting var en oväntad ingång i hans resonemang. Det gav i alla fall mig nyfikenhet nog att klara av att hålla intresset uppe i 60 minuter. 60 minuter som innehöll ett par röda trådar att hålla i och jag gillade vad jag hörde.
Kulturpolitiken central i vår utveckling, att just här blir konflikten mellan höger och mitten-vänster i svensk politik tydlig. Kulturpolitiken som har som grunduppgift att förse människor med vingar och stimulera skapande och utveckling. När det kommer till Håkans definition av sin ledarstil så gillade jag vad jag hörde. Han återknyter till Palme genom sin syn:
Detta är en felaktigt ställd fråga – socialdemokratin kommer inte ta direktiv från någon enskild – socialdemokratin är och förblir en folkrörelse. Och detta sistnämnda vädrar ut mycket av de tidigare maktstrukturer som effektivt tidigare stängt dörrar för att vi ska kunna attrahera fler företrädare och medlemmar. Just folkrörelsemänniskan Juholt är den jag gillar mest.
I allt detta så upplevde jag att krismedvetandet finns kvar eftersom Håkan gång på gång uppmanade oss att vi måste förstå samtiden och vad som ligger framför oss. Att vi skapar en bild och en vision. Och att vi med detta vet vad vi har att göra varje dag för att återvinna förtroendet.
En annan röd tråd som återkom var barnfattigdomen, att barndomen aldrig en andra chans, att något håller på gå sönder i Sverige. Håkan ledde i bevis varför just barnfattigdom är ett samhällsproblem idag och ett ännu värre hot mot morgondangens samhälle och tillväxt. I detta är det omöjligt att inte hålla med honom och han är i sin stil ganska snarlig både Göran Persson och Olof Palme. Han resonerar och lotsar oss genom ett starkt ideologiskt resonemang som landar där jag vill att det ska landa. Vänster om mitten där marknaden är en utmärkt tjänare men inte ett självändamål för tillväxt.
Mitt omdöme på den Westerholmska betygsskalan? Hyfsat konkret men det kommer kräva en hel del arbete för att få tillräckligt med kött på benen. Ett sådant arbete är pensionerna som Håkan lyfte upp som en stridsfråga i en när framtid. I att lyfta just denna fråga så kan vi böjra identifiera vilka personer som kommer ha en framträdandr roll för framtiden och den jag tänker närmast på är Tomas Eneroth som kommit mycket långt i just det arbete som Håkan identifierat. Det är inte heller någon statshemlighet att jag gärna ser mer av duon Juholt – Eneroth. Kombinationen kan bli en verklig framgångssaga.
Betyget blir därmed:
Spännande på riktigt.
På skalan
Tjohooo!
Spännande.
Jaså
Tråååkigt
Illamående ljud
so
