Gabriel Wikström, ordförandekandidat till SSU efter Jytte Guteland skriver idag en debattartikel på Dagens Arena. Det är svårt att inte skriva under på det Gabriel anför, framför allt passagen om en Vitbok där socialistinternationalen bör göra upp med sina förbindelser med diktaturer och enpartistater. Men just den här typen av artikel är kanske ett av de tydligaste arven efter den tid som flytt. Skenheligheten, inslaget av SARS - Sentimentalt Arbetarrörelse Romantiskt Syndrom - är slående. För handen på hjärtat Gabriel: Du trivs i dina importerade jeans och du greppar ledigt och lätt en kaffelatte i flykten på väg mellan dina möten. Du förutsätter att du kan köpa dessa för en överkomlig summa pengar och din livsstil vill du inte ändra i dagsläget hur som helst.
Den livsstil du och jag samt resten av våra nära och kära har valt förutsätter nämligen en sak: Klyftor i samhället – lokalt som globalt. Ditt anslag i artikeln är lovvärt men så länge du inte är heltäckande i ditt resonemang så faller det platt och är bara att se som ett djupt populistiskt och sentimentalt inspel i din egen valkampanj.
För att uppnå det du anför så kan vi inte röra oss på meta-planet. Vi måste gräva där vi står för att kunna få en folklig förankring som inte präglas av skenhelighet. Så länge denna skenhelighet skuggar debatten kommer vi inte kunna upprätthålla någon som helst trovärdighet.
Handen på hjärtat Gabriel:
- Hur många hemlösa har fått plikta med sitt liv i storstäderna denna rekordkalla vinter?
- Har livsmedelsarbetaren i Colombia fått det bättre av en globaliserad handel där LO och Svenskt Näringsliv aktivt agerar för att sätta upp handelshinder för att skydda arbetstillfällen och vinster vid kafferosterier i Sverige?
- Har den arabiske jordbruksarbetaren kunnat skörda några frukter av sitt arbete när EU och USA infört omfattande livsmedelssubventioner för att skydda den egna industrin?
- Hur har det Brasilianska miljöarbetet påverkats av att allt fler svenskar väljer bilar som drivs av E85?
Jag ser nog gärna att du svarar på dessa frågor – om inte du kan – ställ dem till dig själv och fundera ett slag på hur världen hänger ihop. Att prata om frihet, jämlikhet och solidaritet går bra men när det kommer till mikro-planet, där din omgivning lever, och redovisa konsekvenserna blir det inte lika lätt längre.
Sedan jag började läsa på olika handelsavtal och sätta mig in i dess konsekvenser har jag sakta men säkert börjat förändra min livsstil. När ett par svarta chinos inte är svarta längre köper jag inte nya, jag färgar om dem. Jag har ett par skor för varje vardag i veckan – jag har inte köpt nya skor på tre år. Skor håller längre om de får vila minst två dagar. Rocken jag har köpte jag för tio år sedan – den ser ny ut men så är den hos skräddaren vartannat år. För två år sedan köpte jag en ny Harris Tweed, jag räknar nog med att den håller minst tio år till. Konservativt klädval – javisst – men tidlöst. Ingenting gör mig chic, men kanske kanske så har jag börjat gräva där jag står inser jag. Hur resonerar du kring detta?
Men du har en poäng Gabriel. En vitbok måste till och det finns förutsättningar för socialdemokratin att bedriva en progressiv utrikespolitik. Men låt oss börja från grunden med de egna vitböckerna och svara på den obekväma frågan om vad i vår livsstil vi är beredda att förändra. Och samtidigt göra det. När vi gör detta skapar vi som kollektiv förutsättningar för att förändra oss i grunden och göra just det du efterlyser.
