På något sätt så känns det nu, i alla fall för mig som engagerad socialdemokrat, lite som dagen efter en karatatetävling. Jag känner mig slutkörd men samtidigt nöjd. Tröttheten är påtaglig men även känslan av att ha varit med om något.
Ju mer jag tänker på Håkan Juholt som partiledare, desto mer nöjd blir jag över utfallet. Jag såg nu på morgonen på presskonferensen igen. Bra – mycket bra. Jag tror att vi över natt dessutom kan mer än halvera kostnaderna för alla dessa PR-konsulter eftersom Håkan har ett naturligt handlag med journalister. Håkan har något jag gillar som person – en naturlighet och en trygghet. Vad han vill i realiteten svävar vi dessvärre i okunskap om men det får vi veta inom kort. 100 dagar från kröningen som partiledare anser jag att han och Carin Jämtin skall redovisa vilka vägval de vill göra för politiken och för organisationen så att vi sedan kan ta ställning vid en extrakongress i höst.
Men vad skulle jag vilja se vid hans första linjetal? Håkan är nog en av dom få som skulle kunna göra det jag alltid drömt om. Trotsa jantelagen och all falsk underdånighet. Ni känner säkert igen från alla förtroendevalda – oavsett partifärg – orden
”Det är med tacksamhet och ödmjukhet jag axlar detta” eller något annat dravel. Det låter som gatutiggaren som tacksamt tar emot dina överblivna sekiner. Det är inte det ett ordförandeskap i dagens sargade socialdemokratiska parti går ut på. Jag går inte så långt som Sandro och skriver ett tal men jag skulle nog hellre vilja Håkan inleda med orden
”Det är med en kaxig, uppkäftig men samtidigt nyfiken och öppen attityd jag antagit utmaningen”.
Håkan är nog en av de få Svenska politiker som skulle kunna göra detta. Jag önskar att han gjorde det – det skulle spegla den socialdemokrati som jag vill se. En med självförtroende, en med en uppkäftig men samtidigt konstruktiv attityd mot Alliansen, en kaxighet som samtidigt präglas av nyfikenhet på sin omvärld. En vilja att lära. Kort sagt – jag vill att Håkan redan den 25 mars markerar att trots våra utmaningar så kommer vi komma ut som ett kaxigt, uppkäftigt men samtidigt nyfiket och konstruktivt parti i takt med vår omvärld. Ett parti med raka ryggar och självförtroende.
Håkan är den ende som kan säga dessa ord i det politiska landskap vi har idag. Han kan säga det för att han är den personlighet han är. Han kommer vara trovärdig när han säger det. Ingen kommer bry sig att han inte inleder med det gamla vanliga falska dravlet om ödmjukhet och tacksamhet. Skit i artigheterna och lämna jantelagen hemma nu, vi har inte tid med sådant.
”Det är med en kaxig, uppkäftig men samtidigt nyfiken och öppen attityd jag antagit utmaningen”. Det är orden jag vill höra. Då skulle det kännas som om vi är på väg tillbaka.
Sandro Wennberg, Peter Högberg, Peter Andersson, Krassman, Roger Jönsson, Röda Berget, Martin Moberg, Ulf Bjereld samt Martin Moberg som jag snodde länkväggen nedan ifrån samt "El Gordo" som säkert kommer få en del problem nu.
