En av dagens samtalsämnen har varit Håkan Juholts och Tommy Waidelichs debattartikel i DN. Enligt vissa politiska förståsigpåare (främst från borgerligt håll) så är det bara skåpmat, eller rättare sagt, dessa opponenter andas ett stort mått av avundsjuka. När jag nu sitter och ska rekapitulera denna artikel så är det främst punkten fyra i deras åtgärdsprogram som tarvar ett lite bredare – och djupare spadtag. De säger följande:

SNS  Konjunkturråd (SNS, Studieförbundet Näringsliv och Samhälle) har presenterat en idé om en satsning på så kallade välfärdsjobb. Långtidsarbetslösa ska utföra viktiga jobb inom välfärden som inte utförs i dag. SNS idé är väl värd att prövas och utvecklas på ett sätt som fungerar inom ramen för en socialdemokratisk ekonomisk politik. SNS rapport i sin helhet kan du hitta här. Och som ett litet tips från coachen, efter att ha kritiserat SNS för det grunda och bristfälliga underlaget, vill jag peka på ett antal frågor, hinder, risker och återvändsgränder.

Inledningsvis vill jag peka på faran i att använda välfärdssektorn i allmänhet och den kommunala i synnerhet som nivåreglerare i arbetsmarknadspolitiken. När Anders Borg går ut och vill pressa lönenivåerna i framför allt den kommunala sektor (som domineras av samhällets välfärdsåtagande) så ska vi passa oss noga för varje signal vi sänder ut. Att använda välfärdssektorn som arbetsmarknadspolitisk nivåregulator får inte innebära att vi urholkar värdet av det arbete som välfärdsarbetarna utför. Anders Borg är på god väg, den vägen bör han få anträda i ensamt majestät utan vårt sällskap. Med dessa varningens ord leder det mig till ett antal följdfrågor:

• Vilka är lämpade för denna form av arbetsmarknadspolitisk åtgärd?
• Vilka sektorer i välfärden kan komma ifråga? Kommer de att kunna utföras på ett konkurrensneutralt sätt?
• Vilken utbildning kommer att ges för att dessa arbetslösa skall komma ifråga? Oavsett om det är äldrevård eller andra tjänster krävs en viss eftertanke.
• Hur ser försäkringsskyddet ut för de inblandade? Om fel begås och i förlängningen orsakar skador på patient eller "välfärdsjobbare" - vem står för kostnaderna? Kommer ensamarbete att tillåtas eller krävs handledning?
• Om inte ensamarbete kommer att tillåtas, hur kommer dessa verksamheter att kompenseras för det produktionsbortfall som blir fallet?

Jag har rätt många frågor men avvaktar – inte utan en viss förväntan - vad vi kommer komma fram till innan jag går vidare i min argumentation. För ytterst handlar det om två principiellt viktiga frågeställningar innan vi går vidare:

• Hur agerar vi för att säkerställa patient- eller medborgarsäkerheten på bästa sätt?
• Hur agerar vi för att inte urholka värdet på de som redan idag uppbär anställningar i välfärden?

Att Håkan Juholt och Tommy Waidelich tänjer gränserna är bra – vi måste dra ut alla idéer i tangentens riktning för att se hur det kan komma att passa in i en socialdemokratisk samhällsbild. De som inte vill testa denna tanke gör sig skyldiga till något mycket allvarligt anser jag, att redan på idéstadiet förringa eller avslå idéer har ett högt pris genom att det då tystar det demokratiska samtalet. Så det är inte utan en viss positivt förväntan jag ser fram emot hur vi nu tar oss framåt. Jag gillar när vi tar tag i oortodoxa frågeställningar och som nu, drar ut dessa i tangentens riktning.

Vi bör närma oss denna metodik men samtidigt vara mycket noggranna och inte köpa varje nytt påstående utan kritisk granskning på fler politikområden oavsett vad just denna idé sedan landar i. Att dra ut resonemang i sin extrem är bra, även om ursprunget kommer från ovant håll. Tankeförbud är däremot dåligt.

Media: DN, DN2, DN3, DN4, SvD, Ex, Ab, SVT.

Bloggat: Johan Westerholm / Peter Andersson / Kulturbloggen / Alltid rött alltid rätt / krassman /Tokmoderaten / Joakim Jonsson / Robert Noord / Stefans konspirationer / Thomas Böhlmark / Björn Andersson / Kilden & Åsman / Monica Green / Fredrik Axelsson / Martin Moberg / Högberg