Två postningar fångar mitt intresse nu på morgonen. Lena Sommestad och Staffan Lindström. Lenas tankar för dagen, Morgonbris, fångar en känsla som jag delar. Jag har tidigare varit tydlig med vad jag är – jag är en socialliberal med politisk hemvist i socialdemokratin. Jag är med andra ord socialliberal i första hand och såg en gång i tiden socialdemokratin som den enda naturliga hemvisten eftersom det andra alternativet – (FP) är kluvet mellan socialliberalism och neo- eller batongdito. Socialliberalerna i det partiet är idag en tynande skara, nästintill utrotningshotade. I socialdemokratin hittade jag många som jag själv och jag känner över tid – precis som Lena – att jag inte kunde bli något annat än socialdemokrat.
Men både Staffans och Lenas postningar tar implicit upp något som bara för ett par veckor sedan skulle vara otänkbart. Partisplittring. Precis som Staffan så anser jag att det inte är vägen framåt. Enade vi stå – söndrade vi falla. Splittras vi så kommer den socialdemokratiska värdegrunden att begravas för lång tid framöver. För detta bär i så fall den mer än 50 –hövdade skara som utgör dagens partistyrelse och kretsen av distriktsordförande huvudansvaret. Tjära och fjädrar är nog i så fall det mildaste straffet jag kan tänka mig. Då har vi som är idealister varit snälla mot denna grupp som visat att de som kollektiv visat mer omsorg om den egna prestigen än våra ideal. I denna grupp finns naturligtvis undantag – vad jag vet kanske en dryg handfull – men helhetsintrycket är rent ut sagt förskräckligt.
Jag väljer att fånga upp några citat från gårdagen som jag reagerade rätt starkt på i SvD. Det ena kommer från ena halvan av firma Ö & Ö, Sven-Erik Österberg som menar att att det börjar bli kort om tid för den som föreslås att förbereda sig inför kongressen.
Sven-Erik Österberg visar med all önskvärd tydlighet att han anser att kongressen som enda uppgift har att acceptera valberedningens förslag och att valet är att se som en rent administrativ – inte demokratisk – handling. Frågan är om inte det är kongressombuden som skall få tillfälle att förbereda sig med frågor till den eller de nominerade…. Jag har starka synpunkter och funderingar på i vilket århundrade denna halva av firma Ö & Ö lever i. Den andra halvan har ju tidigare hyllat denna form av ”folkrörelsedemokrati” bakom lyckta dörrar så honom vet vi var vi har.
Mikael Damberg står för det andra uttalandet – ett uttalande som tyvärr (jag är besviken, trodde faktiskt mer om dig) speglar exakt samma andas barn:
”Jag har inga synpunkter på valberedningen. Det är viktigare att alla känner sig med på vagnen än att det går fort.”
Mikael: Vilka är ”alla”? De 26 distriktsordförandena? Eller är det några fler – till exempel 350 ombud? Eller varför inte 100 000 medlemmar? Jag känner mig inte med på vagnen och jag är förste ersättare i min valkrets. Jag förväntas därför att hoppa in som ombud vid sjukdom eller frånvaro och vill kunna vara förberedd. De jag pratat med – Johanna Graf till exempel – är även hon ombud och vi bägge letar nu febrilt efter vagnen och den manege som Ibrahim Baylan säger sig ha krattat så väl.
Med erat agerande så splittrar ni oss. Med eran otydlighet och era svävande uttalanden skapar ni ännu mer osäkerhet. Med er slutenhet så får ni sådana som mig att fundera allvarligt på hur socialdemokratiska partiet idag honorerar ord som ”förtroende” och ”engagemang”. Fortsätter denna utveckling så kan jag inte uppriktigt säga att socialdemokratiska arbetarepartiet av dagens snitt är den främste försvararen av värderingarna som ligger i devisen ”Frihet, jämlikhet och solidaritet”.
Ni har fått mig att tveka. Ert agerande har fått mig att ifrågasätta om detta samhällsengagemang är värt tiden. Frågan aktualiseras igen, en fråga som inte borde få slå rot: Vad ska jag göra med mitt samhällsengagemang? Jag är socialliberal – jag brinner för de värden som socialdemokratin står för. Men är socialdemokratiska partiet med er – dagens Partistyrelse, Distriktsföreträdare och valberedning - i spetsen, är ni rätt väktare? Är ni värdiga väktare?
Fan också. Fan ta er, tanken om splittring eller avhopp får inte slå rot. Men nu ser det inte bättre ut att den har börjat gro här och var. Fan ta er. Fan, fan, fan....
[Edit 08:41]
Staffan Lindström i GP, läsvärt. I Aftonbladet uttalar sig Jonas Gunnarsson, Värmland, och ledamot i Valberedningen. Han menar att eftersom vi har 100 000 medlemmar som alla helst ska vara delaktiga så det är klart att det tar tid. Detta uttalande förtjänar "Stora trollpriset" eftersom mig veterligen inga föreningar - än mindre medlemmar - har fått någon som helst information om processen eller kandidaterna annat än vad media kan rapportera.
[Slut Edit]
