I förrgår Damberg, igår Österberg. Mitt omdöme om dessa har jag redogjort för tidigare så klart som det bara går. All respekt till alla hitintills deklarerade ledningsambitioner men inget nytt under solen. Eller? På socialdemokraternas hemsida kan vi läsa oss till ramprogrammet för kongressen. Där finns bara ett val, valet av partiledare, redovisat. Trots detta så signalerar ett flertal personer nu ut att de vill vara med och leda partiet. Jag har mina funderingar över detta eftersom matematiken inte längre går ihop och jag börjar bli rätt trött över allt fixande och trixande med valet av ny partiledare för socialdemokraterna.
Nu har totalt fem personer på det ena eller andra sättet deklarerat att de vill vara med och leda partiet. Vara med och leda partiet borde betyda att fler positioner än ordföranden skall väljas men icke så enligt ramprogrammet. Utöver dessa fem har Urban Ahlin och Håkan Juholt tidigt i processen deklarerat att hela styrelsens förtroende borde prövas. Jag anser att dessa skall beundras för deras omdöme i sammanhanget eftersom mycket kritik har lyfts mot styrelsen som kollektiv. De har förstått signalerna vilket borde båda gott för framtiden i deras avseende.
I ramprogrammet är endast en timme avsatt för val av partiledare, inga andra positioner trots att fler säger sig vilja vara med och leda och som sitter i dagens ledning. 60 minuter för valberedningen att redovisa sitt namn och för 350 ombud att ställa frågor och debattera. Det medger kanske på sin höjd fem, kanske upp till tio, sekunder per ombud att lyfta sina synpunkter men utan en realistisk chans till replik. Är detta den folkrörelsedemokrati som Thomas Östros är så stolt över? Om det inte är det, så vad är då folkrörelsedemokrati? Och är det så att någon är stolt över denna tolkning av demokrati som jag beskrivit så säger det dessvärre rätt mycket om synen på samhället.
Och valberedningen: Hur kan ni vara så tvärsäkra att detta kommer bli en promenad i parken, en ren expeditionsfråga? Missnöjet borde snart nå era öron. Den process som inte skulle bli en Idol-tävling har kapats av media till att bli just en Idol-tävling eller något mycket värre med odds på Unibet, formkurvor och annat i media. Grattis Berit, du hade möjligheten att välja en annan väg där en ny partiledare kanske hade kunnat få ett medlemsstöd. Som du utformat processen kan det vara så att vi har en ny ledare efter en stormig kongress men där nära 100 000 medlemmar och fyra sidoorganisationer bara kan se sig överkörda av paragrafvrängeri, en negativ partikultur kryddat med personliga agendor.
Så vad blir det av det? Det vet vi först när kongressen är över men programmet imponerar inte. En sak är säker - tio sekunders demokrati imponerar inte på mig. Alls
