Flera socialdemokratiska distrikt har gått ut och berättat vilka kandidater de förordat som partiledare. Men de största, där striden troligen avgörs, lägger locket på rapporterar Expressen. Stigbjörn Ljunggren kallar partiledartillsättningen för ett "medialt skådespel" och jag är mer än beredd att hålla med honom.

Ibrahim Baylan slogs på Förtroenderådet för sin avgränsning av Valberedningens uppdrag. Det var inte så svårt eftersom Förtroenderådet är en rätt lam församling som villigt följde den ”triste partisekreterarens” (citatet är Ibbes eget) anvisningar. Berit Andnors tolkning – att hon inte skulle låta processen spåra ur till (som med visst förakt) vad hon kategoriserade som en Idoltävling har fått exakt motsatt effekt. Valet av partiledare tapetserar dagligen media och med Tony Johanssons artikel på Newsmill är nu smutskastningen från SSU-falangerna nu i full gång. I full gång i ett medielandskap som inte låter sig styras av parhästarna Andnor- Baylans önskemål. Det är inte längre ens en Idol-tävling. Det är en fars, ett skådespel och nu rullar snart partiet i dyngan varje dag. Dagens medieklimat är nämligen så förskaffat att nyhetsproduktion och konsumtion sker dygnets alla timmar, finns inga nyheter så skapas nyheter och detta har såväl tidningshus som de krafter som vill slå ett slag för sin kandidat begripit. 

Men inte parhästarna Andnor-Bayalan. De hade kunnat undvika det värsta av detta med en öppnare process om de lyssnat till de som begriper något av samhälle och dagens medieklimat, men de valde en annan väg. Deras beslut förorsakar nu det parti de säger sig vilja leva för skada varje dag. När Ibrahim Baylan försvarat den valda formen för valberedningen säger han att den möjliggjort för att andra röster – som inte är så starka eller medievana – kan komma till tals. Min motfråga till honom blir:

Vilka då?

Ibbe måste mena dagens partistyrelse och distriktsledningar. Från dessa hörs nämligen ingenting alls. Inte i några andra sammanhang heller, sammanhang som till exempel opinionsbildning, idépolitik eller resultatpolitik. Vid mellankongressen så är det därmed dags att en gång för alla avtacka dessa två högst ansvariga. De har gjort sitt nu. De har inte förstått väljarnas och medlemmarnas behov av information, delaktighet och öppenhet samt de förmår inte gå i takt med samhället. Jag säger som Katrine Kielos:

Flytta på er, det är inget personligt. Bara flytta på er.

Eller nästan vill säga. Om ni inte flyttar på er eller om ni avböjer hjälp att komma ner från elfenbenstornet så kan det mycket väl bli personligt. För ni har ett personligt ansvar för den farsartade mediebild som nu sätts på vårt parti. Ni kunde valt en annan väg men gjorde inte det eftersom ni inte förstår vare sig väljare, parti- eller medieklimat. Och en sak till: Skyll inte ifrån er den här gången – det går inte. Denna nu alltmer farsartade tillställning är inte värdig Sveriges största - och en gång ensamt statsbärande - parti. Att vi inte är det ensamma längre börjar få sin förklaring....

Jo en sak till: Åsa-Nisse är oskyldig i sammanhanget - men det var den enda bild jag hittade som passade.

Expressen,