Dagens postning blir om den debattartikel i Aftonbladet jag skriver tillsammans med Peter Johansson, Peter och Annika Högberg samt Alexandra Einerstam. Den är en påminnelse för de krafter som vill, i god socialdemokratisk anda, begrava analyserna för framtida bruk att det finns de bland oss gräs- och nät rötter som inte kommer acceptera detta.
Och det var av den anledningen jag skrev gårdagens postning för jag tror mig veta att minst en – sannolikt flera – tycker det där med medlemmar är mest stökigt. Att behöva bli störd i sitt maktinnehav vart fjärde år för att intrigera kring slutna valprocesser. För ju större slutenhet det finns kring en process, desto större är möjligheterna kring intrigerande och manipulerande. Det kanske den ordningen som Thomas Östros var så stolt över när han försvarade folkrörelsedemokratin igår, att han endast förhåller sig till Berit Andnors valberedning när han får frågan om han vill bli partiledare. Jag är inte stolt över företrädare med den attityden om det nu kan ge Thomas och andra en fingervisning om vad jag tycker.
Nu är det dags att öppna upp och att jobba framåt. För egen del avslutas idag mitt engagemang i ÖKK – Öppna Kriskommissionen – i dess nuvarande form. Vi är några stycken som börjat diskutera om formerna för dess framtid. För den kommer leva vidare men med en annan form och ett annat fokus.
Därför vill jag tacka alla och envar – ingen nämnd och ingen glömd – för allt det engagemang och alla de analyser och kommentarer som ni skickat in. Det är en imponerande mängd och är det så att socialdemokratin inte lyckas göra come-back så känner jag att jag gjort vad jag förmått i alla fall den dagen. För den dagen när vi får veta ligger någonstans kring den tredje helgen i september 2014, fram till dess blir det bara hårt arbete för oss alla som har någon form av vinnarskalle.
Och om det går åt skogen? Då sätter jag mig på bryggan och skriver en bok om hela kalaset. En bok som jag hoppas jag aldrig behöver skriva med titeln ”Socialdemokrati – how not to do it”. Ingen storsäljare den dagen kanske, men ett tydligt bokslut på ett politiskt engagemang som kanske aldrig blev. Jag hoppas som sagt slippa skriva just den boken och mycket hänger på hur dagens partistyrelse väljer att agera, om nepotism och egoism tillåts fortsätta att regera eller om det finns en verklig hunger och nyfikenhet på framtiden.
Andra goda vänner har jag i arbetet lärt känna i Rebella, Löntagarbloggen, Martin Moberg, Peter Andersson, Roger Jönsson, Sandro Wennberg och Staffan Lindström som alla har varit fantastiska i arbetet kring ÖKK. Som sagt, vi fortsätter – för kaklet ligger långt där borta och för att orka är det lite lättare om vi är flera.
