I Aftonbladet kan jag läsa hur nu fackföreningsrörelsen – först ut är Transport – nu börjat formera sig i socialdemokraternas partiledarproblem. De kräver dubbla partiledare. Både Lena Sommestad och Sven-Erik Österberg ska ta över efter Sahlin enligt Martin Viredius. Systemet med delat ledarskap har även lyfts fram av andra, som den S-märkte statsvetaren Ulf Bjereld. Martin Viredius erkänner att han inspirerats av Miljöpartiets dubbla språkrör.

Oaktat vad så tycker jag detta inspel är bra ur två aspekter. Dels att arbetarrörelsens andra ben nu tar bladet från munnen men även att partiledarfrågan nu vidgas till en partiledningsproblematik. Istället för att diskutera en enskild befattningshavare bör vi prata mer om helheter i ett ledarskap. Jag skulle vilja bredda denna ytterligare ett snäpp. Att se till en helhet där vi ser till alla de tyngre uppdrag som finns. Att vi skapar ett team som kollektivt kan bära oss – var och en med sin specialitet – socialdemokratin in i det 21 århundradet. Jag vill se att vi skapar en kvartett bestående av ordförande, vice ordförande tillika ekonomiskpolitisk talesperson, partisekreterare och gruppledare i riksdagen. Att vi väljer en ny sådan som kan komplettera och stötta varandra i det hårda arbete som ligger framför oss.

Att jag vill se Mikael Damberg i en sådan roll är nog ganska klart nu. Inte som partiledare, men som gruppledare i riksdagen kan han nog göra underverk. Han har en svag historik i sina tidigare uppdrag som ordförande – i SSU samt i Stockholms Läns PD – men i riksdagsarbetet har han presterat bra. Till och med mycket bra och han behärskar skol- och utbildningspolitiken som ingen annan.

Som ekonomisk politisk talesperson och vice ordförande så känns Lena Sommestad relevant. Hon har en stark ideologisk profil och kan sannolikt ge den ekonomiska debatten ny glöd med mer av idépolitik och principiella förhållningssätt än den dagens förda som mer fokuserar på enskilda skattesatser och kostnadsposter. Fördelen att samla dessa två roller i en är att vi då formaliserar och fokuserar vid den ekonomiska politiken.

Partiledare? Jag har min kandidat klar – om du är nyfiken får du söka lite bakåt i tiden. Hans namn finns där men jag avser inte gnugga in det mer. Han har nämnts i spekulationerna senaste veckan.

Partisekreterare? Hänger nog ihop med valet av partiledare – helt klart är att jag tycker att Ibrahim Baylan nu har gjort sitt och bör beredas möjligheter att söka nya utmaningar i livet.