Peter Johansson står idag för ytterligare en postning i toppklass. Han tar sig an den socialdemokratiska partiorganisationen. Jag tycker du ska läsa den i sin helhet – Peter har verkligen tänkt till och det jag läser tilltalar mig som den organisationskonsult jag är. För, det är ju som så att ett ledarskap – vilket som helst – begränsas av dygnets 24 timmar. Det är fullständigt omöjligt att få något vettigt gjort om de grupper som skall ledas eller skall samarbeta är för stora.
Jag har som tumregel att ingen grupp (tjänstesektorn) skall vara större än 8-12 personer beroende på verksamhet. Om ledaren för denna grupp ger varje medlem en timme i veckan för handledning, coachning eller idéutbyte och ytterligare kanske två i gruppgemensamma planeringsmöten så har denne ledare någonstans kring tre hela arbetsdagar att vara ute i verksamheten. Enkelt. Effektivt. Time-management i sin mest basala form.
Peter Johanssons förslag fångar även upp en annan central komponent. Det synliggör de informella beslutsgångarna. Det är nämligen ingen hemlighet att ”26-manna” är en tongivande maktfaktor i partiet vilket även hans namne Högberg identifierar. Genom Peters konstruktion så formaliseras denna gruppering i ett ”Advisory board” och kan därmed även iklädas formella befogenheter och framför allt – ett formellt ansvar för vissa frågor.
Från mitt perspektiv vore Peters förslag en länge efterlängtad hygienisk åtgärd. Jag upplever detta oerhört tydligt från mitt utifrånperspektiv då partiet präglas av oklara beslutsvägar, lika oklara ansvarsförhållanden och en svag personalledning från de olika styrelserna på olika nivåer. Vad jag vill se uttalat är styrelsens ansvar för till exempel att vi har en fungerande personalledning, politisk prioritering och kommunikation. Jag kommer inte glömma Hans Hoffs försök, som partistyrelseledamot, att skjuta över delar av valförlusten på enskilda tjänstemän som Karin Pettersson. Sådant gör inte en bra ledare, han eller hon tar smällen själv eftersom han eller hon alltid har det yttersta ansvaret.
Peter ”Pirre” Wallenberg brukade när han pratade om ansvar och ledarskap inom Investor-sfären klappa sig på huvudet och säga
”Ansvaret stoppar här – jag har ingen att skylla på och ansvarar inför ägarna”
Det säger en del om ledarskapet han står för och det kan vara värt en tanke för dagens politiska ledare att ta inspiration av det. Och fråga sig själv om han eller hon är beredd till det.
