Socialdemokraterna: Do or die

on fredag 25 februari 2011

Socialdemokraternas valberedning börjar bli desperat. Med en månad kvar till partikongressen har ännu ingen given kandidat utkristalliserats att efterträda Mona Sahlin rapporterar bland annat SVT och Expressen.

SVT sammanställning speglar ganska väl vad jag känner nu. Damberg är en bra kandidat men historien från SSU har nu kommit ikapp moderpartiet. Vi har inte råd med att från början splittra partiet och vi kan nu kassera in resultatet av decennier av intriger i ungdomsförbundet. Här har bägge falangerna en skuld och den går inte att krypa undan. Den enda jag hört göra en insiktsfull och ärligt menad avbön sedan den tiden är Johan Sjölander. Bara att inse det Johan inser gör att jag ställer mig bakom honom i alla hans framtida ambitioner. Samma avbön och ursäkt skulle vara klädsam om den kom från fler. Men bara om den är ärligt och innerligt menad. Just i detta läge kanske det är lite väl genomskinligt.

Dessvärre så anser jag att firma Ö & Ö (Österberg och Östros) nu gjort sitt och inte heller kan kvalificera sig som kompromisskandidater. För många insläppta mål sedan 2006 gör att jag nog inte vill se dem på avbytarbänken heller. Likt Peter Johansson (LÄS HANS INLÄGG) så anser jag att dessa – och fler med dem – en gång i tiden var modiga nog att ställa upp till val för partistyrelsen. När vi nu förlorat två val i rad på en rad strategiska felbedömningar så vill jag se alla dessa vara lika modiga och nu ställa sina platser till förfogande.

När nu valberedningen ser ut att misslyckas så måste nog detta ske med omedelbar verkan. Det kan faktiskt förhålla sig så att partiledarmatematiken blir enklare att få ihop om vi ser till en större helhet av ledarskapet vilket Sandro även han är inne på.

Ibrahim Baylan och Berit Andnor bär ett stort personligt ansvar för valberedningens förestående haveri och den mediebild som nu skapas runt en gång i tiden Sveriges statsbärande parti. De har bägge aktivt motsatt sig ett folkrörelseengagemang i partiledarfrågan. De har konsekvent vägrat släppa in folkrörelsens minsta byggsten i processen – den enskilde medlemmen.  Vi tvingas alla nu betala priset för deras oförmåga till att lyssna, det går inte en dag utan att jag förväntas bemöta och kommentera den förnedrande cirkus som nu utspelar sig. Som orientering till berörda (och dessutom några centralt placerade tjänstemän som enligt säkra källor helst ser att vi nätrötter håller käften): 

Jag har slutat med det. Jag skäms öppet för den slutna partikultur som understundom präglas av starka inslag av ren och skär egennytta. Ni drar socialdemokratiska värderingar i smutsen med ert agerande som inte andas något av folkrörelsetanke.

Oaktat vad som sker nu så är det ett antal personer som bör gå mot nya utmaningar.  Det finns alltför många som agerar i omsorg av den egna karriären och ha råd med sin Amarone eller sina "shaby chic" kläder och hela sin livsstil vilket riskerar det som vi gräsrötter alla slåss för: Frihet, jämlikhet och solidaritet. Dessutom så stänker deras agerande ner de hårt arbetande ledamöter som varje dag slåss för dessa värden. Om nu Partistyrelsen vill visa upp ett modigt och moget ledarskap skall de samtliga ställa sina platser till förfogande. Det skulle kunna rädda ansiktet på en farsartad process där nu hela det socialdemokratiska partiet ser ut att riskeras. Kongressen på Stockholm Waterfront ser ut att bli en historisk sådan.

”Do or die”

Antingen vinner värdegrunden, eller så vinner de som är skickligast i det som kallas det politiska spelet. Hur många medlemmar vi har när vi går in i 2012 ger en fingervisning om vilka som vann.

Relaterat; Aftonbladet
Related Posts with Thumbnails

Senaste inlägg

Socialförsäkring

Ledare och opinion

Utrikes- och säkerhetspolitik

Ekonomi

NetRoots

Mediekritik

Alliansfritt Sverige

Netroots valanalyser