Kristian Krassman och jag tillhör samma valkrets inför valet av ombud till extrakongressen då vi socialdemokrater ska välja ny partiledare. Det innebär att vi bägge fick samma mail från en engagerad medlem som vill veta var vi står i denna fråga. Var vi står är centralt för denne medlem så att han kan känna att vi representerar honom och inte röstar mot hans övertygelse. Hans initiativ fick mig att återfå tron på det politiska engagemanget.
Utan att röja hans namn vill jag citera hans frågeställning och redogöra för mitt svar till honom. Så här löd hans resonemang:
"Nu har jag fått en valsedel i min hand där jag finner ditt namn. Jag vill naturligtvis rösta på mina kamrater ifrån Norrtälje men jag skulle vilja veta vad du står i den stora frågan om vilken partiordförande vi skall ha. Min inställning är att det är för lite av ideologi i den politiska debatten. Jag har också lyssnat så mycket som möjligt på de kandidater och vad de står för och jag kan konstatera att det funnits ett antal partiledarkandidater."
Han radar sedan upp de som nämnts i förhandsspekulationerna och ber mig att rangordna de tre jag ur detta urval prioriterar högst. Mitt svar till honom blev följande:
Hej N.N!
Länge sedan och jag blir väldigt glad över din mail. Du tar detta på fullaste allvar och jag är glad att du ställer frågan.
Av de du listar nedan så gör jag följande prioritering:
Lena Sommestad
Stefan Löfwén
Anders Lago
Motiveringen till Lena är följande:
Hon har ett oerhört ideologiskt anslag i debatten och är förste ersättare till riksdagen på Upplandsbänken. Hon kan ekonomi, har en klar miljöprofil men jag kan tycka att hon ibland väger lite för lätt - är för otydlig. Hon kan mycket väl fungera om hon kan skapa en krets av personer som kompletterar henne.
Stefan Löfwén är som andra namn en stark industrialist. Pragmatisk och oerhört tydlig. Hade han stått på randen till riksdagen som Lena skulle han blivit min kandidat istället. Ett starkare kort men dessvärre är en plats i riksdagen nästan nödvändig.
Anders Lago: Stark ledare, ledarskapet lär man sig bäst som kommunalråd. Väger jämnt med Stefan.
Jag har annars en favorit som inte nämnts i debatten, Thomas Eneroth. Skulle han segla upp som alternativ är han den bästa. Tomas är metallarbetare, har varit distriktsordförande för SSU, var förra perioden vice ordförande i Näringsutskottet och innevarande vice ordförande i Socialförsäkringsutskottet. Han ledde det idépolitiska arbetet under 1992-1994 under Ingvar Karlssons sista tid med stor framgång anser jag och han är kanske den av våra företrädare som bottnar bäst i ideologin och tillämpningarna i dagens samhälle.
Ja, hoppas det var svar nog.
Vi ses!!
Johan
Det var mitt svar till honom. Och jag ska här försöka utveckla det en del. Lena Sommestad är, givet förutsättningarna i såväl mailen och det startfält som media nu beskriver det, den starkaste kandidaten. Som jag skrev i mitt svar till medlemmen så tycker jag att hon rör sig för ofta på ett meta-plan. Det är sannolikt så att de flesta kan skriva under på hennes världsbild och agenda men den är på en abstraktionsnivå där vägen till hennes mål blir för ”lös”. För att travestera lite och göra en parallell med den nivå hon för debatten på så är det nog så att de flesta av oss vill ha fred på jorden men att vi sedan blir oense om vägen dit. Lena skulle tjäna på att öka graden av konkretisering.
Som jag sade i mitt svar så lutar jag annars – i den bästa av världar - mer mot profiler som Anders, Stefan och Tomas men eftersom Lena står närmast riksdagen av de två förra och den senares kandidatur är okänd eller tyvärr obefintlig. Tyvärr är ingen av dem idag heller aktuella enligt mediebilden och av de andra namn som idag florerar i spekulationerna har alla enligt mitt sätt att resonera för svaga kort. Jag anser att det finns tveksamheter kring hur de presterat i sina egna valkretsar eller inom ramen för tidigare och nuvarande ämbeten som ministrar, distriktsordförande, gruppledare i riksdagen eller vad det nu kan vara.
Min röst skulle därför enligt de idag givna premisserna tillfalla Lena. Inte för att hon är den ideala kandidaten i dagsläget utan kanske för att de andra som hon ställs emot har än sämre eller oklarare kort på hand.
Men det är klart, det har hänt förut att man vinner ett parti poker på par i tvåor.
