Idag publicerar Socialdemokraterna den granskning av Alliansregeringens arbetsmarknadspolitiska satsning ”FAS 3”. Jag bedömer det är centralt att för att granskningen skall bli rättvisande så skall regeringens politik

Det har hänt en hel del sedan 2006. Först höjde Alliansregeringen a-kasseavgiften och i samma andetag sänkte man ersättningsnivån. Råkar en person bli arbetslös och hamna i beroende av a-kassa får personen mindre pengar att röra sig med. Personen i fråga betalar också på så vis mindre skatt till sin kommun.

 I nästa steg kan det hända i den mindre lyckosamma kommunen där flera företag friställer folk att ett flertal blir arbetslösa och kommunens ekonomi går ned markant. Det blir svårt att upprätthålla det Alliansen själva kallar "välfärdens kärna". Kommunen drar in på lärartjänster, städare, dagispersonal, allt av budgetskäl och balanskrav.

I en sådan kommun är det lätt hänt att folk blir utstämplade. Deras A-kasse dagar tar slut. Då menar Alliansregeringen att folk ska flytta dit jobben finns.

OK, kan i vissa fall, där inte familjer riskerar att slås sönder, vara rimligt. Men. Kruxet är att i lågkonjunktur ser det ganska lika ut över hela landet. Alla kommuner dras med samma problem.

Den utförsäkrade personen som inte längre får a-kassa hamnar då i ett program hos arbetsförmedlingen som kallas "Aktivitetsgarantin"

Jobb och aktivitetsgarantin är indelad i tre faser.



I fas ett söker den enskilde jobb, den enskilde kan få hjälp att skriva CV etc. Arbetsförmedlingen identifierar förslag på jobb som kan ligga 8-10 mil bort och fastän den enskilde förhör sig om till exempel en lärartjänst. När den enskilde förhör sig om tjänsten får han/hon reda på att det finns hoper med utbildade lärare i den kommunen han eller hon ska pendla till som är utan arbete. Sannolikheten att dessa går före då de har rätt kompetens är därmed rätt hög men tjänsten måste sökas med liggande regelverk. Den enskilde kan bli av med ersättningen om de inte följer arbetsförmedlarens anvisningar. Ens när sannolikheten till framgång är noll.



I fas två av aktivitetsgarantin skruvas situationen åt. Även om den enskilde har hög kompetens så kan arbetsförmedlingen kräva att man söker jobb som de anvisar. Jobben kan vara av sådan art att arbetsförmedlingen betalar stora delar av lönen. Arbetsgivaren kan, om man väljer att rekrytera i denna fas, få personal där kostnaden reduceras med motsvarande 2 arbetsgivareavgifter per anställd.



I fas tre börjar Alliansregeringen tappa tålamodet med folk. Då ska de verkligen ut på arbetsmarknaden. I fas tre kan arbetsgivare som vill ställa upp få upp till 225 kronor per dag för att ta hand om en arbetslös.

Från arbetsförmedlingens sida säger man till arbetsgivaren att det givetvis måste vara så att denna provanställning där arbetsgivaren får pengar för att ta emot arbetssökande också kan leda till jobb. Men. Det finns inga skyldigheter. Förutom för den arbetssökande som har 100% närvaro- och tjänstgöringsplikt.

Vad leder detta till frågar sig vän av ordning? Till att börja med så kan jag konstatera att Alliansens arbetsmarknadspolitik inte skiljer sig nämnvärt från den tidigare (S) regeringen utom vad gäller två områden.

a) Ersättningarna har sänkts samtidigt som A-kasse avgiften marknadsanpassats (höjts)
b) De spärrar och den kontrollmekanismer mot missbruk från arbetsgivarhåll som fanns i tidigare system har tagits bort.

Det sista är värt att granska en vända till.

Lågkonjunkturen har medfört att många verksamheter saknat resurser och personal. Men nu kommer de härliga tider för dessa verksamheter då de från arbetsförmedlingen får ta emot människor som är i FAS TRE inom aktivitetsgarantin. Dessa människor kostar ingenting, tvärt om. Arbetsgivarna får pengar för att använda dem, och dessutom har de tjänstgörings- och närvaroplikt. Sköter dom sig inte så vet dom att arbetsgivaren har rätt att skicka tillbaka dom och de blir då av med de ynkliga kronor dom får för sitt dagsverke. Som lök på laxen så kan jag konstatera att denna form av livegenskap öppnar ytterligare dörrar för att slå på de svagaste. Ersättningsnivån ligger i linje med socialbidragen och därmed har regeringen öppnat för att införa tjänstgöringsplikt för dessa grupper. Om jag inte missminner mig har borgerliga företrädare andats detta under den föregående mandatperioden men jag hittar inte artikeln nu.

För de som säger att jag målar upp osannolika scenarios kan jag dessvärre meddela att detta är verklighet. Jag trodde inte först själv på detta men har efter kvalitetskontroller konstaterat att detta är allt annat än ovanligt.

Att Alliansen med detta snedvrider konkurrensen för de stackars företag som i ärlighetens namn stretar på är i allt väsentligt uppenbarligen utan intresse.

Regeringens politik slår fullständigt sönder inte bara individers ekonomi utan regeringen slår sönder en fungerande marknad. En marknad med fria företagare man är satt att och har sagt sig försvara. Det system, utan spärrar, man lanserar liknar mer modern slavhandel och snedvridning av marknadsmekanismer.

Det kan väl inte Alliansen tycka är så bra. Eller? Jag blir mer och mer tveksam och ett stänk av oro slår rot i mig.

Är det en medveten omedvetenhet eller omedveten medvetenhet? Endera fallet är det lika ohyggligt i sin människo- och samhällssyn som det är ett slöseri med gemensamma medel. Allt liknar, tyvärr måste jag använda liknelse jag helst vill undvika, slavhandel och ett system med kastlösa.

Som arbetslös är den enskilde kastlös och därmed helt utan rättigheter samt längst ner på samhällsstegen.




Bloggat: Röda Berget, Martin Moberg, Alexandra Einerstam och Peter Högberg.


Media: SR, AB