De flesta av oss har en relation till Olof Palme.  Många av oss vet även exakt var vi befann oss när skotten på Sveavägen föll. Jag själv befann mig på HMS Carlskrona vid inloppet till Alexandrias hamn – som en ödets ironi så var det samma år som polisupproret i Egypten slogs ner brutalt av den Mubaraklojala armén. Idag ser det som bekant något annorlunda ut i Mellanöstern som kommit att bli mitt specialintresse. Flottbesöket denna vintermånad 1986 kom i alla fall att präglas av förstämning, inställda cocktailpartys och undantagstillstånd ibland annat Kairo även fast vi kadetter gjorde allt för att bryta mot givna regler. Men det är en annan historia som bland annat inbegriper en kapad hästdroska i Alexandrias hamnkvarter, ett par mutade vägspärrar, en egyptisk kebab i Kairos gamla stadsdelar och en flaska whisky. Som mer bestående minne från det äventyret har jag kvar en braspall i kamelskinn som jag köpte för mina sista fem egyptiska pund.

Men Olof Palme? Min politiska mognad och intresse var vid den tiden noll eller nära noll. Jag stod i en brytningstid med min borgerliga uppväxt i ena vågskålen och min bitvis krokiga och brokiga identitet som vuxen i den andra. Världen var enkel i den internatskolemiljö som präglade åren på kadett- och officershögskola. Den globala ordningen var ännu enklare med ett kallt krig och ingen behövde tvivla på vem som var vän och vem som var fiende på officersmässar och i gunrum. I alla krigsspel så doldes detta effektivt men samtidigt genomskinligt med att fienden alltid som av en händelse var ”Stormakt Röd”.

Olof Palmes bidrag till den globala säkerhetspolitiken är lika omtvistat som uppenbart. Eftersom hans belackare så med emfas fortfarande – 25 år efter hans död – ringaktar hans insatts samtidigt som många torg och platser i tredje världen bär hans namn så måste han ha betytt något. Kanske mer än något.

Som jag ser på saken så kanske hans realpolitiska resultat var klena i det korta perspektivet men det han gjorde var att ingjuta mod och hopp i alla de regimer som tidigare såg sig hunsade av sina forna kolonialmakter. Hans kanske viktigaste skiljelinje mot USA var nog inte i Vietnamkonflikten som alla vill göra gällande. Jag anser att hans viktigaste självständiga gärning var i förhållandet till Chile. Militärkuppen i Chile fick aktivt stöd av USA där Henry Kissinger myntade de numera klassiska orden:

Chiles framtid är på tok för viktig för att avgöras av det chilenska folket själva

Olof Palme och Sverige upplät en fristad åt Chilenska dissidenter och fullgjorde därmed socialdemokraternas demokratiska uppdrag. Och det är väl där jag tycker att jag kan identifiera mig med Olof Palmes arv. Den ständige anarkisten som inte alltid går i takt med de som anser sig ha tolkningsföreträde. Oavsett om de är partiinterna eller partiexterna och oavsett om det är valet av kakor till fikarummet eller globala världshändelser som skall avhandlas så har jag en egen vilja som inte låter sig kuvas hur som helst.

Det är min relation till det arv Olof Palme lämnade efter sig. Och för det är jag tacksam, för i Olof Palmes bakgrund och uppväxt finns parallella spår med min egen. Officersutbildningen, tiden i USA och på resande fot är några gemensamma nämnare men det finns fler. Olof Palme var en outsider som inte gått den traditionella vägen via Unga Örnar, SSU och ombudsmannarollen. Han gick sin egen väg. Vad jag aldrig kommer göra är att, som tyvärr många andra socialdemokrater gärna gör, i talarstolar hänvisa till hur han hade agerat eller resonerat. Det finns det ingen som vet och jag tycker någonstans att vi ska var och en ta med oss ett drag av Palme i vår egen gärning. Att låta oss inspireras i vår dagliga gärning men aldrig hänvisa till honom är nog det finaste vi kan göra för hans minne. För då gör vi något väldigt stort. Då kommer inspirationen av Olof Palme leva vidare.

Bloggat och media: Martin Moberg, Peter Johansson, Annika Högberg, (S)ebastians tankar, Mats Engström,  Puttefnask Blå, SvD1, SvD2, SvD Arvidsson, DN1, DN2, Expr, DN, Expressen, SvD, Sydöstran 1, 2, 3, 4, Dalademokraten, Ab 1, 2, 3, SR 1, 2, Sydsvenskan, GP 1, 2, DN 1, 2, 3, 4, 5, BLT 1, 2, SVT 1, 2, 3, Dalarnas Tidning 1, 2, HD, Folkbladet 1, 2, SvD 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, Dagbladet, Expr 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7