Medias fokus ligger nu på de övriga länderna i Mellanöstern, hur oroligheterna nu sprider sig. Jag anser det vara värt att i detta läge, trots allt, vänd blicken en stund tillbaka till Egypten. Ett Egypten som enligt ustago skall hålla allmänna och fria val redan om två månader.
I den Israeliska tidningen Haaretz kan vi sannolikt läsa de nyktraste analyserna – analyser som svenska förståsig-påare sannolikt skulle må ganska bra av att läsa. Den tar upp två förestående faror som inte alls ligger långt borta:
Det som skulle kunna ena opposition och militär för att få hejd på oroligheterna är relationen med Israel. Denna relation har stämpeln av ett ”Mubarak”-projekt och antipatin mot detta fredsavtal i de djupare folklagren skall inte underskattas.
Det andra är effekterna av USA:s veto mot FN Säkerhetsråds resolution mot Israels bosättningspolitik häromdagen. Vetot hade kunnat läggas utan att någon höjde på ögonbrynen för så sent som ett par månader sedan men att lägga detta nu har inneburit att USA bakbundit sig själva som politisk kraft samtidigt som det legitimerar ett upptrappat våld mot utländska intressen. USA börjar nu jämställas med Benjamin Netanahus Likud-parti vilket säger en del.
Det är med stigande oro jag ser hur USA nu agerar. Varje steg att fortsatt försöka stödja en illegitim bosättningspolitik försämrar förutsättningarna för en diplomatisk lösning eller en någotsånär fredlig utveckling av den förändring vi ser i Mellanöstern. Jag bedömer att vi nu ser hur 200 år av väst hegemoni och tolkningsföreträde på handel och demokrati nu snabbt förändras. Och ytterst ansvariga? Inte mindre än USA och de forna kolonialmakternas ekonomiska intressen. I denna kontext kan Israel mycket väl vara det land som drar det kortaste strået. Mot alla förutvarande odds. USA har effektivt - genom sitt agerande - gjort att västs senfärdiga men sannolikt välmenade initiativ nu är irrelevanta.
Oroligheterna får nu sin egen logik.
