Dagen idag går åt till att gå igenom den senaste högen av spekulationer om vem som ska bli nästa partiledare för socialdemokraterna. Det är lika fascinerande som symptomatiskt att framför allt liberal press ägnar spaltkilometer åt olika teorier och konklaviska spekulationer. Det är som om det inte finns något politiskt landskap i Sverige utan en socialdemokrati i medias ögon. Det synes mig som om socialdemokratin utgör själva referensramen för all samhällsdebatt, idéutveckling och triangulering. Vi bugar och tar åt oss av det implicita berömmet.
Utifrån denna slutsats blir det därmed fullt logiskt att politiska journalister väljer att följa spekulationerna kring partiledarfrågan inom (S) istället för de andra partiernas idépolitiska samtal. Inte bar följa, en och annan som kallar sig politisk journalist eller självutnämnd expert bidrar friskt från sitt håll med ”heta” tips från ”källor med insyn”.
Hur illa det är ställt med kompetensen hos alla dessa politiska journalister blir allt tydligare. I någon tidning kunde jag läsa att Sven-Erik Österbergs chanser nu minskar eftersom han ”formtoppat” för tidigt. Formtoppat. Det trodde jag var en relevant term om vi pratar om femmilen i Lahtis eller något annat inom idrottens värld.
Men spekulationerna har sannolikt även andra grunder. Den slutna processen är en sådan som sannolikt bidrar till ryktesspridningen. (S) kultur av att säga nej till allt och alla en annan. Där har tyvärr valberedningen och våra främsta företrädare ett stort ansvar för detta konstiga fokus. Så länge våra främsta företrädare inte vill ha en öppen process och vägrar svara på frågor skyms det som samma företrädare så gärna helst säger sig vilja ägna sig åt – det politiska samtalet. Om nu dessa partiföreträdare är så seriösa och måna om detta samtal så gör de ingenting direkt för att få igång det.
Kontentan av dessa söndagstankar? I min värld blir politiska journalister sämre och sämre för var dag, att behöva börja använda sig av sportjournalistiska termer och bara granska ett partis göranden och låtanden tyder på hur stor roll ändock socialdemokratin och sannolikt dess grundläggande värderingar spelar i den svenska debatten. Värderingar som dessvärre skyms av en sluten valberedningsprocess och en i stora drag rätt enfaldig journalistkår.
