På Näringsdepartementet är man i stort sett nöjd med hur elmarknaden fungerar. "Det finns inget som tyder på att de stora elproducenterna försöker driva upp elpriserna", säger statssekreterare Daniel Johansson på Näringsdepartementet till E24.

Detta citat får inleda mitt referat från Socialdemokratiska Kriskommissionens första öppna seminarium på Rönneberga idag. Och jag kommer i slutet av postningen återknyta till detta citat.

Seminariet, där jag träffat på en del av socialdemokratiska ledande befattningshavare, har varit en viktig tankeställare för oss. Såväl ideologiska-, ledar- som organisatoriska frågor har tagits upp av bland annat Anne-Marie Lindgren, Karin Pettersson och Lena Sommestad. Och jag tycker det är viktigt att de gör denna koppling mellan vår ideologi och vår förmåga att förverkliga detta. Att som parti kunna vara den naturliga centralpunkten för samhällsdebatten och vidareutveckla samt förfina våra grundvärderingar.

Som vanligt var Anne-Maries föredragning fullkomligt briljant och tankeväckande. Essensen för detta samtal var att när det kommer till bland annat debatten om skatter och marknad. Marknadskrafterna är tillämpbara när det gäller konsumtion men när det kommer till samhällsstrukturer är marknadslogiken ett kontraproduktivt förhållningssätt.

Och det är i detta som kopplingen till bland annat elmarknaden och SJ som ett annat exempel kommer in. Handen på hjärtat nu: Är det någon som tycker att samhällsstrukturer som elförsörjning eller SJ och Banverket fungerar bra denna smällkalla vinter?

En annan fråga var privatiseringen av vården. Detta är i grunden en 90-talsdebatt, som Anne-Marie korrekt identifierar:

”Detta är här för att stanna, vi ska ta det positiva av detta och istället problematisera kring regelverk och finansieringsformer” och detta har jag påtalat tidigare. Jag är för en mångfald i vården och därmed kanske stämplad som ”höger” men jag vill se tydliga kriterier för vinstuttag ur dessa verksamheter. Därmed blev jag plötsligt vänster i en och samma politiska fråga.

Detta leder mig till varför jag blev socialdemokrat och Anne-Maries dragning bekräftade min politiska hemvist som den socialliberal jag ändock är.

Jag grundar min politiska position som socialliberalens. En klassisk anhängare av John Rawls. Han skriver följande i sin ursprungsposition:

Första principen: alla ska ha samma rätt till det mest omfattande system av grundläggande friheter som är förenligt med att andra har ett liknande system av för alla lika stora friheter.

Andra principen: sociala och ekonomiska ojämlikheter ska ordnas så att de är både till största förväntade fördel för de minst gynnade.

Detta leder mig till att knyta an igen till att socialdemokratin är en frihetsrörelse, att ge alla lika förutsättningar att förverkliga sina drömmar utan att inkräkta på andras motsvarande rätt, att gemensamma medel investeras i de samhällsstrukturer som vård, skola, omsor, infrastruktur etc. som skall göra detta möjligt.

Den andra husfilosofen som jag vill föra fram är det som jag och riksdagsledamoten Hannah Bergstedt pratade om under den gemensamma lunchen. Immanuel Kant. Kant har en i grunden ganska mörk samhällssyn och säger följande:

”Människan är i grunden ond, men en god konstitution kan tvinga människan att bli god”

Vad innebär då detta i denna kontext? Jo, att marknaden – den autonoma och autodidakta – kan aldrig tillvarata allas rätt till ett jämlikt samhälle där alla ges lika förutsättningar från födseln. Där är vi alla, mer eller mindre (jag kanske något mer), alltför egoistiska. Därför behövs en reglering – eller uppförandekod – som säkerställer att alla de förutsättningar som garanterar dels en samhällsstruktur i form av välfärd och kommunikation men även en annat som borgar för att de svagaste i samhället inte föds in i en livslång ofrihet som beror på människans medfödda egoism.

Avslutningsvis vill jag bara nämna något om de organisatoriska frågor som framför allt Lena Sommestad och Karin Pettersson tog upp. Socialdemokratin är idag inte ett parti som kan attrahera till ett intellektuellt samtal om framtiden och bägge efterlyste ett öppnare parti som möter människor med uppriktigt menad nyfikenhet på dessas villkor - på deras naturliga arenor. Uppfriskande. Och jag känner att jag inte har varit fel ute när jag hävdat att partikultur och organisationsformer inte varit oviktiga. Tvärtom visar det sig att fler, och väsentligt mer meriterade, identifierat detsamma som en nyckelfaktor för en fortsatt ideologisk och politisk utveckling.

I den efterföljande frågestunden så måste nog dagens lika glädjande som överraskande kommentar från Urban Ahlin uppmärksammas. Han menar att alla år i regeringsmakten gjorde att Socialdemokraterna förlorade förmågan att tänka själva. 

– Vi har under en väldigt lång period varit beroende av tjänstemän som har gett oss underlag för att förstå hur verkligheten ser ut. När vi hamnade i opposition tappade vi den verklighetskontakten. Istället har vi ägnat oss åt att prata internt i partiet och bråkat om vem som är bäst socialdemokrat, säger han. 

All respekt Urban, all respekt. Med detta, och Eva Nordmark (Ordf SKTF) ord om att vi måste bli relevanta för våra väljare, avslutar jag därmed denna postning.

Andra som är där: Eva-Lena Jansson, Alexandra Einerstam, Morgan Johansson, Sara Gunnerud, Marika Lindgren-Åsbrink, Hanna Bergstedt, 


Relaterad media: B, Ex, Ex2, Ex3,