"I begynnelsen fanns Ordet och Ordet fanns hos Gud" (Joh 1:1-2).
Hur detta egentligen stämmer eller inte kan jag ha mina tvivel om men ordet användes till att forma samhälle och det som ligger i grunden för detta: Politiken. Göran Hägglund är inte på något sätt ett undantag för detta fenomen, inte heller är (KD) undantaget den politiska vilsenhet som råder nu och sökandet efter politikens heliga Graal, nästa samhällsprojekt. Göran Hägglund låter idag lansera sitt bidrag i SvD:
Vi är personer, gemenskapsvarelser, som behöver varandra och som har plikter mot varandra. I det lilla – och i det stora.
Därför vill han komplettera Alliansen arbetslinje ”Relationslinjen”. Vänta nu.
För det första så låter ”relationslinjen” väldigt likt ”heta linjen” eller någon annan mindre nogräknad sida på internet som uppmuntrar utomäktenskapliga förbindelser i det fördolda. Detta ordval, som sannolikt snickrats ihop i staben runt vår socialminister, känns inte helt genomtänkt. Eller så är det just det. Med olika frikyrkliga rörelser ibland lätt bisarra sexuella vanor som till exempel Helge Fossmos polyamorösa liv som exempel så ligger ordet nära den praktik de mer extrema delarna av den kristna rörelsen visar upp.
Det andra jag reagerar på är synen på oss väljare som ”gemenskapsvarelser”. Vad är nu detta? Jag väljer att bryta ner detta sammansatta substantiv i dess två olika delar. Gemenskap och varelse. Varelse betyder enligt SAOB (Svenska Akademiens Ordbok) ungefär
Levande ting, ofta mytomsunnet (som exempel nämns sagoväsen och rymdvarelser).
Gemenskap, det andra ordet, innebär en grupp som delar något.
Detta innebär att vi samhällsmedborgare inte längre är människor utan vi är någon form av mystiska väsen som har något mystiskt gemensamt och att detta nu äntligen gått upp för socialministern. Som i sin vishet och godhet låter sätta upp någon form av politisk ny frontlinje gestaltad av en relationslinje för att stimulera allehanda relationer och beteenden. Känns det smakligt?
Skulle Hr Hägglund med sitt religiösa anhang få gehör för detta i Alliansen kommer jag bli lika förvånad som jag kommer bilda underjordiska celler för oss som inte köper detta. Jag vill hata julen - med alla dess kristna och allt annat än människotillvända praktiska tillämpningar - i fred. Likt Uncle Scrooge. Jag vill sitta ifred nere på bryggan med min kaffekopp på morgnarna om sommaren utan att behöva ryckas med i en yster dans i gemenskapens tecken ledd av socialministerns frejdiga små tjut. Och jag vill definitivt inte tvingas in i ”Samhällsprojekt releationslinjen” eftersom jag anar allehanda extrema beteenden bakom ordet. Ett ord som döljer hemsidor som uppmuntrar till allehanda konklaviska ritualer, inte utan inslag av utomäktenskapliga förbindelser, som kanske inte riktigt tål dagens ljus. Där endast en sjuk fantasi sätter gränser.
Som sagt. I begynnelsen fanns Ordet…..
