På Per Ankersjös blogg kan jag läsa ett inlägg som är en direkt förolämpning mot en av centerpartiets motståndare, vi socialdemokrater i allmänhet och mig i allmänhet. Postningen är behäftad med två minst sagt pikanta detaljer. Det är inte en centerpartist som skrivit det. Det är en representant för Alliansens dominant moderaterna, Tokmoderaten, som skrivit detta. Till att råga på allt klarar han inte heller att förolämpa på egna ben utan han måste i sann Schlingmannsk anda triangulera de oförskämdheter som kommer från socialdemokratiskt- eller vänsterhåll. Likheterna är så pass slående så att man utan att skämmas kan prata om rena plagieringar.

Detta ger en mycket klarare bild över den rådande befälsordningen i Alliansen i allmänhet och krisen i centerpartiet i synnerhet.

Moderaterna klarar inte av att vara oförskämda utan att triangulera socialdemokratiska motsvarigheter. Huruvida detta är en brist på egen idéutveckling eller en invand reflex som resultat av (M) tidigare partisekreterares piska låter jag vara osagt.

Att sedan (C) måste springa till storpappa (M) för att få motammunition säger en hel del om hur fantasi, idéutveckling och initiativkraften nu tryter i detta före detta folkrörelseparti. Ett folkrörelseparti där de gamla lantbrukande falukorvscenterpartisterna nu får finna sig dominerade av champagnesippande och ostronätande storstadsbor i kvarteren kring Stureplan och där dykning visat sig vara deras största fritidsintresse.

Per Ankersjös syfte var kanske att försöka vara vass och fyndig i repliken men resultatet blev något han sannolikt inte tänkt på. Han avslöjade med ens hur beroende (C) är av sin dominant (M) och att (C) själva nu som stödhjul i Alliansen ser ut att behöva ett eller två själva. Centerpartiet av idag är inget annat än ett stödhjul till Alliansen. Och dessutom i starkt behov av stödhjul för att kunna nå ut i debatten.