Skapa fler jobb. Det måste vara målet för en ny socialdemokratisk skattepolitik, och därför borde skatterna i tjänstesektorn sänkas rejält. Det säger Ardalan Shekarabi, som leder Socialdemokraternas kriskommission rapporterar SvD.

Det känns nästan som en tanke i vaket efter Primegate och samtidigt den inbjudan jag fick idag av Stefan Fölster, Svenskt Näringsliv. Helt plötsligt kliver en av kriskommissionärerna fram efter en längre tids tystnad samtidigt som svenskt Näringsliv adresserar en sådan som mig direkt.

Motiveringen varför jag blev inbjuden är att

Eftersom du har visat prov på idérikedom och förändringsvilja i den politiska debatten vill jag bjuda in dig och en handfull andra personer till ett informellt och inspirerande 
samtal om framgångsrika reformer i Sverige och andra länder.

Och ja, jag kommer gå på denna bjudlunch, se bekräftelsen nedan:

Och jag väljer att vara helt öppen med att jag pratar med vem jag vill och när jag vill. Att sluta sig som socialdemokraternas partiorganisation nu gjort duger inte. Vi har att driva såväl en partiorganisation framför oss som stelnat i chock och en internprocess för val av ny partiledare som bäst kan liknas vid Vatikanens konklaver som en debatt som kan fokusera på det Ardalan understryker – en politik för fler arbetstillfällen.

Dock anser jag att Ardalan på tok för tidigt, precis som Thomas Östros tidigare – går in i ett resonemang om skattetabeller som redan på detta stadium identifierat mål. Och jag håller inte med Ardalan här. Han börjar laborera med ett redan oöverskådligt skattesystem där den breda överenskommelsen om reformering nu är så långt borta så att det skulle krävas en nästintill arkeologisk kraftansträngning för att få fram grundtankarna i den. Att förenkla skattesystemet.

Ardalan och Thomas gör även samma misstag som Morgan Johansson (S) - som i sin första analys gav Thomas Östros skulden för att ett opinionsförsprång på 18 procent åts upp av en alltför Allianslik skattepolitik. Med Morgans första analys som grund skulle det innebära att de Rödgröna då skulle utskåpat Alliansen med 18 procent alla veckans dagar utan att ha någon politik. Även detta faller på sin orimlighet. Att bryta ut delmängder, och dra generella slutsatser, utan att sammanhanget blir klarlagt är i samtliga dessas fall att göra våld på alla idag kända analysmodeller. Visst, jag är en av de som kanske ropat högst efter livstecken från såväl dagens ledande företrädare som kriskommissionärer, men det jag sett hitintills imponerar inte direkt. Ska sägas dock att Morgan kommit en bit i sina slutsatser men jag bedömer fortsatt att det krävs en del handpåläggning för att de skall fungera i en helhet.

Jag kommer därför fortsätta på mitt sätt, att lyssna på de som har något vettigt att säga, samtidigt som jag anser att i energiväxlingen till ett hållbart samhälle ligger nycklarna till industriell förnyelse och tillväxt. I den kommande (oavsett om vi gillar det eller inte) energiomställningen, och därmed effektiviseringen av såväl industri-, hushålls- som tjänstesektorerna, ligger Sveriges största risk och största möjlighet. Risken att vi misslyckas – vilket en del av Alliansens politik kommer leda till - och blir ett isolerat låglöneland med en haltande välfärdssektor eller att vi blir en ledande nation i export av teknik och tjänster för ett hållbart samhälle.

Därför kommer jag lyssna på svenskt Näringsliv. Därför anser jag att Ardalan, Morgan och Thomas har fel i sina analyser. Och lunchen? Rapport kommer, var så säkra. Socialdemokratins framtid ligger i socialdemokratins värderingar – inte en triangulering av någon annans agenda.






Hartman, Andersson, Högberg, Lindgren,  Pettersson, och sannolikt många många fler relevanta men jag orkar inte mer just nu......