Säpo ska få rätt att signalspana "för att lättare kartlägga terroristgrupper". Socialdemokraterna har nu bestämt sig för att stödja regeringen i frågan, kan SvD och Expressen avslöja. Partiet släpper också det rödgröna vallöftet att riva upp den kritiserade FRA-lagen.
I mitt tidigare inlägg så påminde jag Morgan Johansson om vikten av att honorera kongressbeslut. Hans agerande ger ett räddhågset, desperat och populistiskt intryck som jag uppfattar är mer av omsorg för den egna karriären än något annat. Och han väljer att helt negligera den motion som antogs av S-kongressen 2009, ett beslut där kongressen gick emot partistyrelsen med följande att-sats:
“Att (S) verkar för en översyn av de lagar som på något sätt kan kränka offentlighetsprincipen och individens rätt till skydd för sin identitet och integritet i enlighet med regeringsformen och europakonventionen om mänskliga rättigheter.”
Andemeningen i denna motion förtjänar en egen postning varför jag nu, när adrenalinet lagt sig något och är mer att beteckna som vitglödgad ilska, ska försöka ge en vidare bild av bakgrunden.
Det svenska underrättelsekomplexet, inklusive Säkerhetspolisen, vilar på en struktur och och ett lagrum som är bäst anpassat efter den världsordning som rådde 1947. Myndighetsstrukturen, som kanske bäst åskådliggörs av Johan Eriksson i hans bok ”Kampen om hotbilden” präglas av ständiga interna skärmytslingar mellan de olika myndigheterna där de främsta kombattanterna är SÄPO, MUST och FRA. Denna maktbalans är allt annat än stabil och lagrummet präglas av något som bäst kan liknas av en kökkemödding utan överblick. Ett lapptäcke utan fungerande parlamentarisk kontroll.
Jag har sedan 2008 drivit frågan om en total reform av såväl lagrum som myndighetsstruktur. Jag är förespråkare för en stark underrättelsetjänst av fler skäl och det var därför jag var en av medförfattarna till ”FRA-motionen” till (S) kongress 2009.
För att uppnå de kvalitativa mål som svensk säkerhetspolitik så väl behöver för sin egen skull och som led i ett internationellt utbyte krävs dock att vi nu håller huvudet kallt i likhet med Maria Ferm (MP). Ett internationellt underrättelseutbyte är vi tvungna till om vi skall ha som ambition att fortsätta vara den aktör vi har varit på den globala scenen sedan andra världskriget men det kräver ett stort mått av eftertanke med dagens teknikutveckling.
Men att som mitt parti, nu med Morgan Johansson som främsta företrädare i sakfrågan och sannolikt drivande, ta initiativ till ytterligare lappar i detta täcke som redan idag är föråldrat andas intet annat än rädsla, inkompetens, populism samt en oförmåga att ta till sig internationella erfarenheter i denna problemställning. Det tycks ha gått Morgan förbi att US Congress i sin revision av motsvarande amerikanska lagar i det närmaste totalt sågar hela lagrummet och hela myndighetsstrukturen då de visat sig ineffektiva i relation till vilka ingrepp i oskyldigas vardag de ger utrymme för. Lagar och strukturer som dessvärre vi i Sverige plagierat utan eftertanke hitintills.
Jag ifrågasätter nu starkt Morgan Johanssons förmåga och vilja att ta till sig allt ifrån kongressbeslut till svenska forskningsresultat och internationella erfarenheter. Och enligt mitt sätt att se det har han, och de som nu backar upp honom, gjort sitt i vår partistyrelse då han inte ens vill honorera andemeningen i ombudens beslut vid den senaste kongressen. Hade jag fått råda hade han villkorat det han nu propagerar för genom att kräva en total översyn av lagrum och myndighetsstruktur. En sådan översyn hade med en sannolikhet gränsande till visshet kommit fram till att SÄPO bör medges detta verktyg men under en demokratisk kontroll värd namnet.
Morgan valde en annan väg som sagt. Med det omdöme och den respekt han visar fattade beslut så har hans "bäst före datum" i svensk politik nu kommit enligt mitt sätt att se på saker och ting vilket jag försökt beskriva. Underkänt Morgan, underkänt och desperat med god marginal.
Bloggat: Böhlmark
