”Primegate” tar nu nya, men inte helt oväntade vändningar. ”Läckan” hos Prime identifieras som en person som står de mer traditionalistiska strömningar inom (S) nära.  Skulle det vara så, vilket tyvärr ser ut att vara troligt, så har de falangstrider som utvecklades under Niklas Nordströms ordförandetid i SSU nu nått ”mogen ålder”. Dessa falangstrider tycks nu på allvar etablerat sig i moderpartiet Socialdemokraterna. Falangstrider som ytterst ledde till att Jan Nygren och Anna Lindh var tvungna att kallas in för att lappa ihop ett ungdomsförbund som riskerade slitas sönder av interna strider.

Maktahavare.se, Dagens Opinon och Peter Andersson har alla bra inlägg om detta och Peters slutord borde vara väl värda att ta till sig från bägge håll. Den enda förloraren på detta agerande är Socialdemokratiska Arbetarepartiet eftersom striden mer och mer handlar om inblandade personer och inte ideologier. Där styrks bilden av ett från toppen kluvet parti där de personliga förmånerna är överordnade den ideologiska och politiska utvecklingen.

Det enda jag har att tillföra är egentligen ett råd jag fick från en centralt placerad socialdemokrat på Förtroenderådet. Denne uttryckte sig uppskattande om Öppna Kriskommissionens arbete men sade till mig som avslutning när ingen annan hörde på:

”Kom inte för nära Rosen, det kan vara så att den vill krama ihjäl dig”.

Vad han menade vet jag bättre nu och även partistyrelseledamots reaktion på denna kommentar gav mig ytterligare stöd för faran i vad som sker just nu. Han sade när jag återgav citatet ovan följande häromdagen:

”Eller så är det så att den sticks rätt rejält om du kommer för nära”.

Och så blir det. ÖKK kommer fortsatt hålla distansen till det vi ser ske. Faran är uppenbar nu att socialdemokratin är den enda förloraren på kanske främst Primes agerande – men dess belackare har inte heller något att yvas över. Och skulle ÖKK ”välja sida” så skulle vi bli antingen ihjälkramade eller ihjälstuckna vilket skulle hindra oss från att fortsätta driva en oberoende intern och extern opinion med ett mitten-vänsterperspektiv. En opinon som idag drivs med hjärta och inlevelse istället för med Mammon och försvaret av de egna förläningarna som motivation.

So wie so lär fortsättning följa - och under tiden: Ett hälsosamt avstånd till Rosen, den verkar vara sjuk - tyvärr på fler plan, allvarligare än vi trodde och utan insikt - och jag tänker inte bli smittad. Det finns andra vägar framåt.

Relaterat: Henrik och Patrik Westander skriver om behovet av självsanering i dagens Aftonblad.